Synth

Fjortonårsdagen var en fantastisk upplevelse. Mina kära föräldrar mer eller mindre förändrade mitt liv. Jag tror inte dom vet om det, kanske kan vara värt att berätta det.

På morgonen stod den där året var 1986. En CD spelare med en Depecehe Mode Platta lutande emot. Fem minuter senare hördes Black Celebration ur högtalarna. En synthare var född.

Varför mamma eller om det var pappa valde just den skivan vet jag inte. Kanske också tål att frågas.

Bara några månader senare gick jag i Stockholm För första gången med bara kompisar. Lyckan och euforin av att få se mina nya hjältar. Skivorna hade blivit ett antal nu. Genomlyssnade tills varenda ton satt i huden. Vi var svarta nu. Här i myllret stack vi inte ut. Den svarta synth massan gled fram mot fryshuset. Synthare glider ser trötta ut, försöker se deppad ut.Vet att alla i den gruppen var helt till sig. Kärleken till dom står mig ännu nära. Både den svarta massan och supergruppen Depeche. Ett antal spelningar senare har vi träffats. Hoppas vi träffas igen.

Men hemma stack vi alla ut. Jag var själv på min skola. Hårdrockarna var många till antalet. Men vi spelade fotboll tillsammans. Stryket slapp jag därför. Svarta kängor,jeans,skjortor och långrocken på. Liknade naturligt Martin Core, håret stod på ända. Nu är mitt och Martins hår likadant fortfarande. Lite tunnare men ändock står det. Kompisarna är i mångt och mycket desamma fortfarande. Musiken är lite bredare men ändå intressant. Aldrig radio Rix aldrig skval. P3 kan stå på, P3 dans är briljant. Festivaler och konserter kommer och går.

Kunde inte åka på Editors i onsdag. Ingen barnvakt sen gick fjällenresan med dottern före.

Vill se Johnossi,Presets,Tiga men helst av all MGMT. Fantastisk skiva 2010.

En synthare ett popsnöre kommer jag alltid vara.

Raljera

Husvagnen som förut hade varit himmelen. Den var nu bara hans hem. Sakta men säkert var den på väg att bli som mannen. Mannen vid bordet satt stilla och tittade sig själv i spegeln. Håret var tunt och lite för långt. Ögonbrynen var markerande och lite sura. Ögonen var två tomma brunnar. Djupa och själlösa stirrade dom tillbaks. Rynkorna under ögonen passade ihop med de livlösa brunnarna. Näsan gropig och lite för stor. Rödsprängd av lite för långt alkoholintag.

De så charmanta skrattrynkorna hade vänt neråt. Allt hade börjat hänga. Fyrtioårs dagen kom med skrämmande stora steg närmre.

Utanför ögonen började livet återvända. En första tuta skränade utanför. Barnens röster lät öronbedövande. Rösterna skar i hans tänder, ekade innanför pannbenet. Såsom trampet på nyfallen snö eller naglarna på tavlan. Hela hans existens var på väg att kollapsa.

Förvandlingen påbörjades det första som återvände var ögonen. Det tjocka vita sminket lyfte rynkorna.De döda ögonen följde efter lite grann. Munnen vart röd och glad. Näsan större och rödare inte av alkohol utan av plast. Han smög ner i sina vitatajts. Sen på med fluffbyxorna. Den alldeles koboltblåa piratskjortan knäpptes på. Sist men absolut inte minst, gycklarmössan med alla bjällror. Förvandlingen var omedelbar ögonen var glada. Hela mannen var glad. Till och med auran ändrade sig.

Zigenarkvinna i tältet brevid kände strömmarna av glädje stråla mot husvagnen.Hon hade aldrig i sitt tvåhundraåriga liv känt något sådant från någon annan.

Hon hade ingen förklaring, sen sökte hon ingen förklaring heller.

Gycklaren formligen studsade ur sitt skal. Hans glädje och skämt tog över hela marknaden. Alla runt han, stal av hans energi . Givmilt målande han mark,luft och himmel.

När mörkret sänkte sig försvann han.

hushålla

I magtrakten kändes det tomt. Det lilla som var kvar förtärdes sakta. men hungern stillades sig inte. Händerna och blicken letade febrilt efter nått att se eller ta på. Blicken var grumlig och händerna långsamma. Det såg grönt ut, allt såg levande ut. De knotiga fingrarna drog efter trädetsbark. Trädet kändes levande, han visste att det var förrädiskt. En illusion av välmående. I cellerna lika dött som allt annat.

Inga ljud förutom vinden nådde hans öron. Två år hade det tagit. Nu hade han inte sett eller hört någon människa på en månad. Förutom någon enstaka mus inga djur heller. Blodet i munnen smakade inte längre järn bara blask. Tänderna hade lossnat fort, fortare än vad någon hade trott varit möjligt.

De små minnesbilderna av Nasa och deras framsteg blixtrade förbi. Organiskt material på Mars hittat. Sonden kom tillbaks med det till oss.

Den sista radiosändning förmedlade bara ett budskap. Drick inte något vatten försök äta löv och rötter. Hushåll med det som är fryst och lagrat. Elen och samhällsstrukturen kollapsade fort. Ensam hushöll han med det han hade. Torkad svamp,Lagrad,saltad fisk och grönsaker.

Stugan låg högt i bergen kanske skulle vattnet inte bli mer förorenat än vad det var. Vad hjälpte det då? Familjen var ju borta alla han kände var borta. Kanske satt några andra i samma situation som han. Men man kan ju inte ta sig någonstans. Maten skulle räcka en månad till. Sen var han tvungen att chansa.

Syskonkärlek

Man vänder andra kinden till när dom stjäl energi.

Man låtsas inte lyssna på saker dom inte har en aning om och håller med.!!

När man får lyssna på föräldrarna om pengar problemen som dom har. När man ska hålla med om att det är bra att låna ut pengar.

Man ska tydligen inte köpa begagnade kläder. Då ska man få höra att barnen ser konstig ut. Men jag köper för mina egna pengar jag.

Man ska förlåta för att dom bjuder ut en på stryk.

Man ska tycka det är roligt att ha svensexa på tu man hand.

Sitter och nickar tills föräldrarna är död.

Utesluten

Jag är mindre värd än dig.

Jag är mer sluten än dig.

Inte ens hemma syns jag.

Snart ska jag resa mig.

Sen ska du se mig.

Då ska jag se dig.

Tänker inte slå mig ut.

Utan tänker komma ut.

frånkopplad

Första gången Ester och jag gick den här häststigen var hon bara två. Oj vad hon kämpade då. Lite gnäll och lite sparkar i gruset. Sen hittade vi kantarellerna. Helt överlycklig plockade hon för glatta livet.

Nu fyra år senare har vi trampat stigen ett antal gånger. Höstdagen är underbar, solen har börjat värmt bara lite sådär. Den första frostnatten har passerat så nu måste vi rensa skogen.

Hon springer före, det fjuniga håret fladdrar under baskern. Hon älskar baskern inte så lite stolt vart man då. För engångs skull köpte man rätt. Stegen är nuförtiden lite sådär barnlånga. Inte lika ofärdiga och fort går det. Prinsessryggan guppar på hennes rygg och den lilla svampkorgen flyger omkring.

Vi har aldrig sett några andra människor här skönt det. Tio minuters promenad och Ester skriker till.

-Kolla där är granen, försten fram.

Ja att hon alltid ska tävla. Idag får hon som alltid vinna. Någon dag ska jag lära henne hur det är att förlora. Men inte är den dagen idag.

-Pappa kantarellerna är fryst, gör det nått.

-Nä plocka på du

-Nej du får plocka, man blir ju så kall om fingrarna. Jag sitter på stenen och kollar.

-Gör det, sitt i solen så du inte fryser.Det blir nog varmare när vi kommer upp lite.

Det är så många trattkantareller. Man kliver på dom och behöver inte plocka så noga. det är bara att grabba. Rensa får jag göra hemma.Ett glas rött och några timmars rensning framför teven.

-Kom nu så går vi upp på höjden och fikar.

En liten kort promenad upp på höjden. Vi trampar nu i varsitt traktorspår. Höstens prakt slår emot oss. Solen står lågt men värmer lite grann. Vinden står still i dom färggranna lövträden. Dom stora granarna står som vanligt stolta och tysta. In i den lite mörkare skogen. Det enda ljudet som hörs är den lilla bäcken till vänster om oss. Där i den lilla myrkanten där bäcken har sitt ursprung.Där flockas trumpetsvampen. Den hämtar jag nästa vecka. Annars har vi en blöt tjej.

Här i granmörkret är det varmare. Grantäcket verkar behålla värmen från modernatur.

Korgen är fortfarande bara halvfull. Ester är redan framme, lillrumpan sticker upp och hon plockar på. Trattkantarellerna fyller traktorspåren stora och nigande står dom där.

Dom ska hem och torkas. Julklappar,grytor,heminredning,mackor,köttbullar i allt kan dom användas. En tjädergryta en senhöst lördag med någon blondin. Vet inte vem hon är, ensålänge.Det kanske inte kommer någon blondin den här hösten heller.Men kompisgänget kommer sitta där och hylla maten. Skratten och vinet förgyller kvällen. Den kvällen börjar här med svampen.

Korgen blir snabbt full. Ester sitter redan på storstenen. Ballerinakexen smulas med en inte så liten skicklighet in i munnen. Festisen står brevid henne.Hon sköter sig själv nu stortjejen.

Sätter mig ner vid henne.

-Vad mycket du har i korgen

-Maten tystnar mun pappa, lyssna på skogen nu det är ju det du vill.

Jag tystnar och lyssnar. Kaffet sprider sin lukt, den lukten passar så bra i skogen.En leverpastejsmörgås senare vi är fortfarande tyst och bara tittar runt.

-Nu vill jag till badhuset pappa. Jag börjar frysa lite.

gömma sig

Hon väcktes abrupt ur sömnen, satte sig upp i sängen. För tredje natten i rad hade ljudet väckt henne. Klarvaken och med hjärtat rusande lyssnade hon intensivt. Inte ett ljud hördes. Det knakade lite grann i takknocken. Vinden fick de gamla rutorna att vibrera. Men i mellan kastvindarna knäpptyst.

Nää imorgon åker jag hem. Tänker inte ligga här och vara livrädd hela semestern.

Där ett ljud eller var det vinden. Nerifrån bottenvåningen lät det som om en dörr öppnades.

In med fötterna i tofflorna. Virade in sig hårt i filten. Konfunderat tände hon sänglampan. Det finns ju ingen dörr på bottenvåningen. Bara ett stort kombinerat samlingsrum med köket. Inte ens en toadörr, det var ju det som var charmen. Ensam på landet vid havet. Utedass men med rinnande vatten och el. Lite bekvämligheter måste man ju ha.

Hennes hjärta dunkade så kraftigt att inget annat hördes nu. Hon måste ha hört fel. Nogrann hade hon stängt och låst ytterdörren. Redan stressad efter ljuden de föregående nätterna. Greppade telefon men ingen mottagning som vanligt. Tvåhundrameter ner på klipphällarna fanns mottagning. Men vad hjälper det väl nu och vem skulle hon ringa?

Jaja hon tände i trappen. Smygandes började hon gå ner för trapporna. Försiktigt kikade hon runt hörnet. Ljuset från trapplampan dunklades snabbt i det stora rummet.Väggen kändes klibbig, blöt och lite elektrisk. Luften andades elektricitet hon kunde nästan ta på den. Mörk och tyst låg rummet.

Några steg ut i rummet stannade hon. Kisade runt, vid den första överblicken såg hon ingeting. Känslan av att hon missat nått var påtaglig. En strimma ljus öppnade sig vertikalt mitt i rummet. Hon slängde sig bakom soffan.I tankarna försökte hon ta in vad hon sett. En dörrpost stod mitt i rummet.Dörren hade öppnats kanske tio centimeter.Krampaktigt lutade hon ryggen mot soffan. Ljudena var tydliga nu. En torrvind hördes, bilderna av en öken var tydlig. Några röster i bakgrunden. Språket var obekant och gutturalt. Ljudet av försiktiga steg mot trägolvet. Klickande ljud som av klor. Klickandet rörde sig mot köket. Det lät som om det var flera stycken i rummet. Hon satt ljudlöst och försökte att inte andas. Fingrarna grävde sig in i mattan. Svetten började droppa ner på mattan. Filten klibbade sig fast mellan soffan och ryggen.Känslan av en bastu var påtaglig, det kändes som om det var hundra grader i rummet.

Vattnet i köket vreds försiktigt på. Efter vad som verkade vara en evighet stängdes kranen av. Det klickande ljuden av tassandet återkom. Febrilt försökte hon tolka ljuden. Småsteg, avlägset prat och till slut ljudet av att dörren stängdes. Skakandes satt hon kvar. Efter en stund började hon huttra. Det var mycket kallare nu. Den intorkade svetten gjorde henne iskall. Hon kurade ihop sig bakom soffan . Till slut somnade hon i fosterställning. Feberdrömmarna tog över.