hushålla

I magtrakten kändes det tomt. Det lilla som var kvar förtärdes sakta. men hungern stillades sig inte. Händerna och blicken letade febrilt efter nått att se eller ta på. Blicken var grumlig och händerna långsamma. Det såg grönt ut, allt såg levande ut. De knotiga fingrarna drog efter trädetsbark. Trädet kändes levande, han visste att det var förrädiskt. En illusion av välmående. I cellerna lika dött som allt annat.

Inga ljud förutom vinden nådde hans öron. Två år hade det tagit. Nu hade han inte sett eller hört någon människa på en månad. Förutom någon enstaka mus inga djur heller. Blodet i munnen smakade inte längre järn bara blask. Tänderna hade lossnat fort, fortare än vad någon hade trott varit möjligt.

De små minnesbilderna av Nasa och deras framsteg blixtrade förbi. Organiskt material på Mars hittat. Sonden kom tillbaks med det till oss.

Den sista radiosändning förmedlade bara ett budskap. Drick inte något vatten försök äta löv och rötter. Hushåll med det som är fryst och lagrat. Elen och samhällsstrukturen kollapsade fort. Ensam hushöll han med det han hade. Torkad svamp,Lagrad,saltad fisk och grönsaker.

Stugan låg högt i bergen kanske skulle vattnet inte bli mer förorenat än vad det var. Vad hjälpte det då? Familjen var ju borta alla han kände var borta. Kanske satt några andra i samma situation som han. Men man kan ju inte ta sig någonstans. Maten skulle räcka en månad till. Sen var han tvungen att chansa.