lördag 24 februari 2018

bekant

Jag har sett er alla.
Det är något bekant över dig.
Dina ögon,läppar
Dina tankars gångar
Jag ser dina spår
Din lukt ligger kvar

torsdag 11 januari 2018

underligt


Du har blod på dina händer.
Och det är mitt.
Jag ser på mig i spegeln.
Men ser bara dig.
Det enda  jag ville var att ha en plats.
Tycker vi dansar som förr istället.
Vi kan kyssas som förr istället.
Den flackande sekunden när tankarna var kvar.
Jag överdriver mina drömmar om dig.
Ingen planerar för en olycka.
Jag vet att min kärlek aldrig kommer vara nog.

söndag 7 januari 2018

tydligen

Jag har bilder av dig.
Du står på en nyslagen äng.
I en gul klänning.
Barfota i det stickiga.

Jag har bilder av dig.
Du sitter vid en bäck.
Med dina späda händer i knät.
Några blåmärken på dina bara ben.

Jag har bilder av dig.
Du står på våran strand.
Dina gröna ögon speglar vattnet.
Du står så stilla.

Jag har bilder av dig.
Du ligger i min famn.
Våran puls slår i varann.
Dina fingertoppar i min hand.

Jag har titta så länge på korten av dig.
Så jag tror tydligen att dom är sann.

https://www.youtube.com/watch?v=UmFFTkjs-O0

Reflektioner från älsklingslåtar

tisdag 19 december 2017

Det beror på

En grå betong, en väg med ett räcke.
En kvinna med en coopkasse.
Jag skriver bara lögner.
Skriver för mig själv om dig.

En grön park, en gunga och ungar.
En man med en hund.
När man skriver sitt eget slut.
När man skriver att man själv förlorar.

En säng, en soffa ett bord med rödvinsringar.
En systemkasse i en buske.
Jag skrev ett nummer på ett kvitto.
Det beror på idioti.

onsdag 13 december 2017

I stället

Ett barns sorg över en hamster.
Sorgen går över.
Istället byggs erfarenheter.
Egna tankar, egna lyckans framtid.

Jag är inte mig själv längre.
Jag står bakom er.
Jag står bakom dig.
Men jag står precis i mig själv.

Det känns så konstigt redan nu.
Du håller min hand.
Du puffar mig lite försiktigt mig framåt.
Som en tavla från din barndomsvägg.

I stället av sorg och kärlek.
Där kan vi plocka det som behövs.
Jag pekar på något jag tror på.
Du skakar på huvudet och stilla ramlar dina tårar.

torsdag 30 november 2017

I vardagsrummet sitter mamma och pappa

I vardagsrummet ligger tystnaden tung.
I ena hörnet av soffan sitter cancern.
Den kom fort den andra gången.
Den bestämde över oss.
Du är genomskinlig nu.

I det andra hörnet sitter han som gör illa.
Han som tror man kan förlåta.
Han som aldrig gjort fel.
Han som förstört.

I mitten sitter vi som är kvar.
Ingenting kan vi prata om.
Den lilla familjen

tisdag 28 november 2017

såg inget

Den grå grusvägen ligger tom
Svagt vajar ängarna i dimmans bris
Morgonen ligger tung framför dagens sol
Tiden vandrar stilla brevid
igår kväll stannade den
den såg inget
rörde sig ej
Men villigt startade den om