Jag dör i skönhet
Det är inte ens min plats
Jag dör i skönhet
Du ska se
Det är inte min plats
Allt du tar från mig
Förstår inte dig
Jag finner dig intressant
Dömer gör du gärna
Jag dör av skönhet
Av skönhet
efter skönhet
Jag ser att du mött mig
torsdag 23 december 2010
måndag 20 december 2010
bron
Liggandes på den lilla hängbron försvann alla bekymmer.
Sensommarsolen värmde hans brunbrända rygg. Varje eftermiddag hade passerat på samma sätt. Sommarjobbet på kiosken, allt folk, all fina flickor och glass i all ära. Men det var efter jobbet. På väg hem till farmor och farfar, på höjden.Som var sommaren. Benen gick som trummpinnar cyklandes hem mot ån.
Den lilla hängbron som byggts för skogsarbetarnas skull , var nu hans.
Nu låg han där igen.
Från höjden såg farmor de röda kortbyxorna på håll. Maten var inte klar " låt han hållas". For genom hennes stilla sinne.
Den stora bäcköringen stod där idag också. En armlängd bakom den stora stenen. Idag var hon hungrig. Dagssländorna sögs ner i virvel efter virvel. Sista dagen innan skolan började. Han hade funderat hela natten fram och tillbaks. Vart han skulle stå och hur han skulle lägga ut flugan. Hur han skulle springa upp med den stora fisken till farmor och tacka för sommaren.
Istället vart det ett enkelt glädjefullt adjö och ett hopp på ett återseende.
Sensommarsolen värmde hans brunbrända rygg. Varje eftermiddag hade passerat på samma sätt. Sommarjobbet på kiosken, allt folk, all fina flickor och glass i all ära. Men det var efter jobbet. På väg hem till farmor och farfar, på höjden.Som var sommaren. Benen gick som trummpinnar cyklandes hem mot ån.
Den lilla hängbron som byggts för skogsarbetarnas skull , var nu hans.
Nu låg han där igen.
Från höjden såg farmor de röda kortbyxorna på håll. Maten var inte klar " låt han hållas". For genom hennes stilla sinne.
Den stora bäcköringen stod där idag också. En armlängd bakom den stora stenen. Idag var hon hungrig. Dagssländorna sögs ner i virvel efter virvel. Sista dagen innan skolan började. Han hade funderat hela natten fram och tillbaks. Vart han skulle stå och hur han skulle lägga ut flugan. Hur han skulle springa upp med den stora fisken till farmor och tacka för sommaren.
Istället vart det ett enkelt glädjefullt adjö och ett hopp på ett återseende.
söndag 19 december 2010
Hans Nåd
Hans Nåd Morgonsömn låg och stirrade apatiskt i taket. Följde stilla guldlinjerna runt runt. Tankarna gick i samma banor, tillbaks till gårdagen i alltinget.Besluten hade varit lätta att fatta allting stod ju i lagboken. Men hedern och det rättvisa i det hela såg han inte.
Kärlek kunde det bestraffas var det olagligt.
Ja tydligen kanske i en framtid att det kunde ändras. Kunde han ändra det?
Ja såklart han skulle kunna göra det. Hans Nåd Morgonsömn är ju lagen. Jag är ju lagen.
Utanför på borggården singlade snön ner och la sig stilla på folksamlingen.
En dyster stämning inte det högljudda blodtörstiga.
Utan en ledsen stilla iakttagande hundratalet stort väsen.
En enda utandning när bilan föl. En samordnad rörelse bort mot Hans Nåds balkong.
Därinne strilade tårarna ner arvslinjen bruten.
Kärlek kunde det bestraffas var det olagligt.
Ja tydligen kanske i en framtid att det kunde ändras. Kunde han ändra det?
Ja såklart han skulle kunna göra det. Hans Nåd Morgonsömn är ju lagen. Jag är ju lagen.
Utanför på borggården singlade snön ner och la sig stilla på folksamlingen.
En dyster stämning inte det högljudda blodtörstiga.
Utan en ledsen stilla iakttagande hundratalet stort väsen.
En enda utandning när bilan föl. En samordnad rörelse bort mot Hans Nåds balkong.
Därinne strilade tårarna ner arvslinjen bruten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)