Hans Nåd Morgonsömn låg och stirrade apatiskt i taket. Följde stilla guldlinjerna runt runt. Tankarna gick i samma banor, tillbaks till gårdagen i alltinget.Besluten hade varit lätta att fatta allting stod ju i lagboken. Men hedern och det rättvisa i det hela såg han inte.
Kärlek kunde det bestraffas var det olagligt.
Ja tydligen kanske i en framtid att det kunde ändras. Kunde han ändra det?
Ja såklart han skulle kunna göra det. Hans Nåd Morgonsömn är ju lagen. Jag är ju lagen.
Utanför på borggården singlade snön ner och la sig stilla på folksamlingen.
En dyster stämning inte det högljudda blodtörstiga.
Utan en ledsen stilla iakttagande hundratalet stort väsen.
En enda utandning när bilan föl. En samordnad rörelse bort mot Hans Nåds balkong.
Därinne strilade tårarna ner arvslinjen bruten.
Bob Dylansk på nåt sätt.
SvaraRaderamörk sagoton i din text.
SvaraRaderaKärlek borde aldrig vara olagligt.
SvaraRaderaVackert!
SvaraRaderaVäcker sin nyfikenhet. Önskar lite mer kommateringar för läsrytmen dock.
SvaraRaderaGuldlinjerna gör min tanke svag. Följer med, svävar lite, iväg och med.
Gillar utsvävningar. Och som jag läst, om och om igen.
SvaraRaderaKanske lite radbrytning? Bara en tanke. Lek är bra.
Brrr...
SvaraRaderaÄr det början på en novell?
Mörkt men ändå vackert på något sätt.
SvaraRadera