I vardagsrummet sitter mamma och pappa

I vardagsrummet ligger tystnaden tung.
I ena hörnet av soffan sitter cancern.
Den kom fort den andra gången.
Den bestämde över oss.
Du är genomskinlig nu.

I det andra hörnet sitter han som gör illa.
Han som tror man kan förlåta.
Han som aldrig gjort fel.
Han som förstört.

I mitten sitter vi som är kvar.
Ingenting kan vi prata om.
Den lilla familjen

såg inget

Den grå grusvägen ligger tom
Svagt vajar ängarna i dimmans bris
Morgonen ligger tung framför dagens sol
Tiden vandrar stilla brevid
igår kväll stannade den
den såg inget
rörde sig ej
Men villigt startade den om