Den grå grusvägen ligger tom
Svagt vajar ängarna i dimmans bris
Morgonen ligger tung framför dagens sol
Tiden vandrar stilla brevid
igår kväll stannade den
den såg inget
rörde sig ej
Men villigt startade den om
Fint! Av någon anledning tänker jag mig tiden som en gammal egensinnig men pålitlig bil som stannade på grusvägen av en viktig anledning, men som sen går igång på morgonen när ägaren vrider om nyckeln och är redo att starta nästa äventyr. Får en vemodig men samtidigt hoppfull känsla, på nåt vis
Fint skrivet =)
SvaraRaderaÅ, det här tycker jag om, fint uttryckt om vägen och ängen och tiden som startar om.
SvaraRaderaHåller med. Fint komponerat.
SvaraRaderaFint! Av någon anledning tänker jag mig tiden som en gammal egensinnig men pålitlig bil som stannade på grusvägen av en viktig anledning, men som sen går igång på morgonen när ägaren vrider om nyckeln och är redo att starta nästa äventyr. Får en vemodig men samtidigt hoppfull känsla, på nåt vis
SvaraRaderabra
RaderaVackert!
SvaraRaderaUtsökt! En dikt som jag tycker väldigt mycket om.
SvaraRadera