barn

mitt barn är mitt liv
det finns inte annars
kan inte förstå en sorg
inte ens tänka tankarna
förbjudna tankar
jag skulle inte orka
men är man där gör man väl det

lida

Barn ska inte få lida.
Barn ska skratta och springa.
Barn ska äta glass och bada.
Barn ska bara det och inget annat.

begäran

Hon är så vacker.
Vill hålla handen.
Låtsas att du tittar.
Ler och skickar blickar.

Du är så vacker.
Ser på avstånd.
En liten flicka.

Jag frågar fika.
Drömmer drömmar.
Låtsas att vi ligger.

Skriver sagor.
Hoppas du hör.
Min begäran.

empati

Tredje trappsteget, ännu en dag. Kaffekoppen stod som en staty brevid. Samma lilla sfär utnyttjades koppen,dag ut dag in. Vid upplyftandet mot munnen syntes en massa ingrodda svart ringar i trappens fjärde steg.
Koppen stod högre upp i hierarkin än mannen. Dess innehåll hade för ett antal år sen tagit kommandot. Den sura alkohollukten var en aning friskare än lukten ur munnen. Ingen kom längre och hälsade på. Matkassen ställdes vid den trasiga brevlådan, en gång i veckan. Bruna bönor ,kaffe,färdiglagat inte smalmat direkt. Mannens kropp hade formats därefter. Svettlukten och odören från mannens otränade kropp slog ut som en blomma runt han. De varma ljumma kvällarna i augusti så kunde grannarna få sin beskärda del av lukten.

Tre år på anstalt hade inte hjälpt någon. Straffet för fyllekörningen syntes i familjefotot i hallen.
Tre röda kors över kvinnan och de två barnen.
De var kluddigt ditritad , överstrykningar i affect.
Det var snart slut nu. Samtalen, livet var slut nu. Grannarna tittade bort. Släkt och vänner vände ryggen till. Samhället hade inget mer att erbjuda. En enkel begravning, kistan var vald.

Kaffekasken , den hembrända spriten slog ett välbehövligt lugn i mannens hjärta.

Ska vi verkligen köra hem? hur mycket har du druckit. Det var Agnes sista fråga.
Kanske inte den sista? Men den mest avgörande. Vad hjälper det nu att vi bestämde tillsammans. Nu fanns ju inget tillsammans. Ingen fanns.

integritet

medvetenheten av en personlig sfär
en egen rymd
ett eget rum
vi har det , vi släpper ibland in någon
egna val, egna beslut

när man väl släpp in någon
där tycker jag problemet uppstår
den personen får ju reda på allt
ingenstans att gömma sig finns
man bryter normer och regler tillsammans
väl där gör man allt tillsammans

den makten man får
eller tilldelas är egentligen helt bisarr
där är mitt problem
nu, tror jag
vill kanske inte ha någon där

har man väl provat några gånger
så bränns skeppen en och en
till slut kanske man har fått nog

nu

just nu är det det
ska snart stå eller resa mig upp i alla fall

det var en tid när vi var kär
jag bar dig du bar mig
är det så att du inte älskar mig nu
kan det vara så

det händer någonting här
är trött på dig
jag tänker på henne nu
hon inte på mig

ser hon i mitt inre
ett litet ljus där
en glimt av lycka
utgång