Raljera

Husvagnen som förut hade varit himmelen. Den var nu bara hans hem. Sakta men säkert var den på väg att bli som mannen. Mannen vid bordet satt stilla och tittade sig själv i spegeln. Håret var tunt och lite för långt. Ögonbrynen var markerande och lite sura. Ögonen var två tomma brunnar. Djupa och själlösa stirrade dom tillbaks. Rynkorna under ögonen passade ihop med de livlösa brunnarna. Näsan gropig och lite för stor. Rödsprängd av lite för långt alkoholintag.

De så charmanta skrattrynkorna hade vänt neråt. Allt hade börjat hänga. Fyrtioårs dagen kom med skrämmande stora steg närmre.

Utanför ögonen började livet återvända. En första tuta skränade utanför. Barnens röster lät öronbedövande. Rösterna skar i hans tänder, ekade innanför pannbenet. Såsom trampet på nyfallen snö eller naglarna på tavlan. Hela hans existens var på väg att kollapsa.

Förvandlingen påbörjades det första som återvände var ögonen. Det tjocka vita sminket lyfte rynkorna.De döda ögonen följde efter lite grann. Munnen vart röd och glad. Näsan större och rödare inte av alkohol utan av plast. Han smög ner i sina vitatajts. Sen på med fluffbyxorna. Den alldeles koboltblåa piratskjortan knäpptes på. Sist men absolut inte minst, gycklarmössan med alla bjällror. Förvandlingen var omedelbar ögonen var glada. Hela mannen var glad. Till och med auran ändrade sig.

Zigenarkvinna i tältet brevid kände strömmarna av glädje stråla mot husvagnen.Hon hade aldrig i sitt tvåhundraåriga liv känt något sådant från någon annan.

Hon hade ingen förklaring, sen sökte hon ingen förklaring heller.

Gycklaren formligen studsade ur sitt skal. Hans glädje och skämt tog över hela marknaden. Alla runt han, stal av hans energi . Givmilt målande han mark,luft och himmel.

När mörkret sänkte sig försvann han.