frånkopplad

Första gången Ester och jag gick den här häststigen var hon bara två. Oj vad hon kämpade då. Lite gnäll och lite sparkar i gruset. Sen hittade vi kantarellerna. Helt överlycklig plockade hon för glatta livet.

Nu fyra år senare har vi trampat stigen ett antal gånger. Höstdagen är underbar, solen har börjat värmt bara lite sådär. Den första frostnatten har passerat så nu måste vi rensa skogen.

Hon springer före, det fjuniga håret fladdrar under baskern. Hon älskar baskern inte så lite stolt vart man då. För engångs skull köpte man rätt. Stegen är nuförtiden lite sådär barnlånga. Inte lika ofärdiga och fort går det. Prinsessryggan guppar på hennes rygg och den lilla svampkorgen flyger omkring.

Vi har aldrig sett några andra människor här skönt det. Tio minuters promenad och Ester skriker till.

-Kolla där är granen, försten fram.

Ja att hon alltid ska tävla. Idag får hon som alltid vinna. Någon dag ska jag lära henne hur det är att förlora. Men inte är den dagen idag.

-Pappa kantarellerna är fryst, gör det nått.

-Nä plocka på du

-Nej du får plocka, man blir ju så kall om fingrarna. Jag sitter på stenen och kollar.

-Gör det, sitt i solen så du inte fryser.Det blir nog varmare när vi kommer upp lite.

Det är så många trattkantareller. Man kliver på dom och behöver inte plocka så noga. det är bara att grabba. Rensa får jag göra hemma.Ett glas rött och några timmars rensning framför teven.

-Kom nu så går vi upp på höjden och fikar.

En liten kort promenad upp på höjden. Vi trampar nu i varsitt traktorspår. Höstens prakt slår emot oss. Solen står lågt men värmer lite grann. Vinden står still i dom färggranna lövträden. Dom stora granarna står som vanligt stolta och tysta. In i den lite mörkare skogen. Det enda ljudet som hörs är den lilla bäcken till vänster om oss. Där i den lilla myrkanten där bäcken har sitt ursprung.Där flockas trumpetsvampen. Den hämtar jag nästa vecka. Annars har vi en blöt tjej.

Här i granmörkret är det varmare. Grantäcket verkar behålla värmen från modernatur.

Korgen är fortfarande bara halvfull. Ester är redan framme, lillrumpan sticker upp och hon plockar på. Trattkantarellerna fyller traktorspåren stora och nigande står dom där.

Dom ska hem och torkas. Julklappar,grytor,heminredning,mackor,köttbullar i allt kan dom användas. En tjädergryta en senhöst lördag med någon blondin. Vet inte vem hon är, ensålänge.Det kanske inte kommer någon blondin den här hösten heller.Men kompisgänget kommer sitta där och hylla maten. Skratten och vinet förgyller kvällen. Den kvällen börjar här med svampen.

Korgen blir snabbt full. Ester sitter redan på storstenen. Ballerinakexen smulas med en inte så liten skicklighet in i munnen. Festisen står brevid henne.Hon sköter sig själv nu stortjejen.

Sätter mig ner vid henne.

-Vad mycket du har i korgen

-Maten tystnar mun pappa, lyssna på skogen nu det är ju det du vill.

Jag tystnar och lyssnar. Kaffet sprider sin lukt, den lukten passar så bra i skogen.En leverpastejsmörgås senare vi är fortfarande tyst och bara tittar runt.

-Nu vill jag till badhuset pappa. Jag börjar frysa lite.