komma på fötter igen

Mörkret är kompakt bilen slirar till lite på grusvägen. Strålkastarljuset röjer bara grusvägen och björkriset som hänger över. Ratten känns overklig. Jag blundar till, känner slagen i däcken fortplantas genom armarna. Plötsligt spelar ljuset på den stora parkeringen. Tvärnitar och parkerar mitt på parkeringen. Sitter fast, krampar fast händerna i ratten. Motorljudet stör dom suddiga tankegångarna. Vrider om nyckeln. Höstmörkret blir kompakt.

Med ett hårt tag om Ica kassen snubblar jag ut på parkeringen. Taklampan i bilen visar vart stigen ner mot älven går. Låter bildörren vara öppen och trampar målmedvetet mot stigen. Ner för den branta slänten. Den här stigen ska ju vara en lycklig plats. Fler hundra ggr upp och ner till båten och fisket har passerats. Kanske finns energi kvar här nere. Hör älvens dån men ser den inte.

Slänger ner mig i sanden drar handen genom den. Den kalla sanden rinner mellan mina fingrar. Rotar runt i påsen blocket,pennorna och flaskan är med. Upp med whiskyn tar en stor klunk. Känner ruset i kroppen det värmer lite. Upp med blocket greppar fumligt en penna.
Sätter pennspetsen mot blocket. I det totala mörkret drar jag några streck. Ritar av älven ur minnet av en varm sommarkväll. Du sitter på filten brevid och läppjar på rödvinet. Dottern leker i vatten brynet.

Slänger ut blocket och pennan i mörkret. Tar ännu en djup klunk ur flaskan. Vart ska jag nu. Vart ska vi. Orkar inte hem och bråka. Måste flytta, kan inte ta det här . För min och dotterns skull. Tar ännu en djup klunk. Reser mig ostadigt och huttrande upp på fötterna. Snubblar upp mot bilen för sista gången i det här äktenskapet.