Aska

För tredje natten i rad satt han själv framför brasan. Stugan som alltid varit så varm hade i förrgår blivit iskall. Han skulle aldrig mer känna glädje eller värme mellan väggarna.Byprästen hade kommit förbi på kontoret i onsdags, berättat att far hans hade gått bort. Far hade somnat in på natten. Hjärtat hade inte orkat mer. Sista 4 åren så hade dom bara träffats vid jul och födelsedagarna. Avståndet hade ökat.Klyftan mellan far och son hade på slutet blivit gigantisk. Varför visste han inte. Men nu hade han sina aningar.

Plåtlådan hade legat under sängen. En inte allt för stor låda. Men nu glödde den i hans knä. Innehållet stirrade fanatiskt. Tre stycken olika buntar, fint inslagen med ett rött snöre. Han hade gått igenom buntarna otaliga gånger nu. Han kunde inte smälta innehållet. I den överst bunten blickade en trettonårig flicka under lugg tillbaks. Kortet var från dagbladet. Texten skrek ut vånda. Har ni sett våran flicka kontakta polisen..

Han hade ett svagt minne av alla tre flickorna. Dom hade gått på skolan i grannbyn. De försvann inom loppet av två år. Ingen vart gripen.
Under tidningsutklippen låg erkännandena. Dom var ämnad för han. Far erkände bara för sonen. Inget ånger, utan en ren och skär förklaring. Bara förklaringar av jakten,infångandet och morden.Vad trodde far att han skulle göra. Varje erkännande avslutades med ett förlåt.

Barnen och frun låg på övervåningen och sov. Frun var orolig för han. Han hade inte kunnat sova på tre dygn, konstigt!.Beslutet var taget, han skulle komma att få leva med ångesten. Familjerna skulle aldrig få veta vad som hänt. Han förvägrade dom sanningen och sömnen. Han reste sig upp vände plåtburken upp och ner över elden. Korten stirrade tillbaks innan flammorna steg upp. Han rörde runt i brasan tills bara askan återstod.