kärlek kap4

Kom, hur länge ska du sitta där? En försiktig smekning på axeln väckte mig ur mina drömmar.
Hej. Vad heter du? frågade jag kvinnan som snuddade min axel.
Eva heter jag. Kom så går vi och tar en kaffe.
En svår kaffe. Ett mörker i mitt sinne jag inte riktigt vill släppa ut.
Samtalet snuddar vid mörkret.
Anna ligger fortfarande i dvala. Inga svar. Inga lösningar har dom . En allergichock på telepoteringsvätskan. En på miljonen. Och vad fan hjälper det mig.
Idag är det alla hjärtans dag. En idiotisk djävla dag.
Ifjol var vi i Italien, satt på en uteservering åt Paella och drack vin.
Älskade i månskenet tills vi knappt kunde gå. En eufori och ett annat liv , en annan verklighet.

Förlåt Eva , jag kan inte sitta här , jag måste gå till ledsagarna.
Gör det , men vill du prata finns jag. Bara så du vet.
Tack

Dörren som alltid stängd. Vi får stå och stirra på dörrar. Vårt nya liv. Ingen information och en massa stängda dörrar. Man ska knacka tre gånger . Här åker dom rymdskepp hur djävla futuristiskt som helst. Sen ska man knacka tre gånger. Lyfta hatt, buga och hans djävla moster.
Ett framsteg gentemot femtiotalet är ju att piskan är borta.

Kom in. Dörren glider ljudlöst åt sidan som alltid. En söt doft slår emot en. Känslan av att dom sitter och röker hasch är som alltid påtaglig.
Där sitter han pompöst på sin tron. Haha en lika ful kontorsstol som jag hade i garaget.
Hej? säger jag, Jag skulle behöva ställa lite frågor? Går det bra?
Bra att du kom du ska få en förfrågan, vi har ett jobb till dig.
Mållöst nickade jag bara.
Hörde du?Jag fattar mig inte på ert folk. Era huvudskakningar , ett kroppsspråk som är så urgammalt. Ni har inte förstått. Eran evolution har stått still. Det måste bero på alkoholen och rökningen. Helt fantastiskt att ni kan gå. Men det tog ju miljoner år det med.
En så lång harang hade jag aldrig hört från ledsagaren. Ingen aning vad jag skulle svara på det.
Ledsagaren stirrade med sina lysande gröna ögon. Slickade sig i mungipan innan harangen fortsatte.
Vi måste få barn, nya människor. Annars dör ni ut. Ni har redan börjat försvinna.
Er celldelning stagnerar, vi tror det kan ha att göra med strålningen.
Det tar nästan tio jordår att komma fram. Börjar inte ni reproducera er så?
Frågan eller påståendet vart hängande i luften.
Du får fria händer. Ett större rum. Blommor inte vet jag. Fixa barn.