Smussla

Två stenar per år. Många års jobb många många.

Efter några öl kommer historian igen. Inte direkt först gången man hört den.

Kolla på uteplatsen, kolla ordentligt. Har du sett något vackrare. Varje sten ligger som i ett pussel,nästan perfekt format. Varje sten har en egen historia. Den som du har vänsterfoten på tillexempel. Storhogna på 80-talet, jag kommer inte ihåg exakt när.Det är inte årtalet som är det viktiga med kråksången. Just den stenen plockade jag och min salige fru från en liten fjällå. Öringen i kolbädden och Anita i bäcken. Oj vad jag skrattade när vurpan kom. Dyblöt men med stenen i famnen dök hon upp skrattandes. Bilden av leendet värmer än. Varje sten har en egen historia. En bäck,å,kulle,stig en glänta, alla. Uteplatsen är en bild av semester och av mitt hjärta och din mammas. När jag går bort försök att minnas oss i stenarna. Här har vi suttit och delat våra minnen. Stenarna har hört oss, känt oss och värmt oss. Jag hör att jag upprepar mig själv! Men det är vårt arv, våra hemsmusslade stenar. Saabens dämpare drog sista versen med de där två vackra stenarna bakom dig. Den där tappade jag på foten, men hem kom den. Haha och olagligt är det också. Vafan har inte snott en chokladbit i hela livet Så....

Fundersamt fastnar farsan i en tanke. Det är nu vi brukar bryta upp och ta oss hem. Men ikväll är det bara han och jag. Drar handen över en av de platta stenarna. Varmt och lent i sommarkvällen. Ådrorna i stenarna har egna berättelser att lära ut. Bara man lyssnar.