måndag 5 december 2011

släpa

i mitt lillfinger hålls det krampaktigt fast
två spår efter hälar
två djupa streck
i livets öken

mina händer hålls hårdare än någonsin
i flera år har jag knuffat
pushat hjälpt och berömt
nu är det slut på det

det finns ingen guldkittel
kärleken raderas långsamt
kroppen bryts likaså
bara hjärnan fungerar

4 kommentarer:

  1. Jag tycker verkligen om dina texter.

    SvaraRadera
  2. Gillar särskilt sista strofen.

    SvaraRadera
  3. Det är ofta nog att ta vara på sig själv och man förstår att orken tar slut för den som måste dra med sig någon annan i livet.

    SvaraRadera
  4. Tycker mycket om första strofen

    SvaraRadera