i mitt lillfinger hålls det krampaktigt fast
två spår efter hälar
två djupa streck
i livets öken
mina händer hålls hårdare än någonsin
i flera år har jag knuffat
pushat hjälpt och berömt
nu är det slut på det
det finns ingen guldkittel
kärleken raderas långsamt
kroppen bryts likaså
bara hjärnan fungerar
Jag tycker verkligen om dina texter.
SvaraRaderaGillar särskilt sista strofen.
SvaraRaderaDet är ofta nog att ta vara på sig själv och man förstår att orken tar slut för den som måste dra med sig någon annan i livet.
SvaraRaderaTycker mycket om första strofen
SvaraRadera