Förvalta kap 11

Vad är vi? Varför är vi här? Hade dom inte kunnat släppt av mig någonstans på vägen.
En illusion är vad det är. Vi förvaltar ett arv säger dom. På mötet påstår ledsagarna att vi måste utvecklas för att överleva. Alla par måste få upp till fem barn. Våra tarmar måste utvecklas för att klara av att äta köttet. Våra hjärnor måste ta in all kunskap om planeten. Vi måste få en svagare benstomme snabbare i och med muskelmassan minskat.
Vi sitter som fån och mumlar internt. Styrelsen sitter med på podiet som nickedockor.
En illusion.
Hur utvecklar man en svagare benstomme? Frågan fastnar i mitt sinne. Varför måste vi utveckla det? Men ingen säger frågan som nog alla vill säga. Varför?
Vad har vi så bråttom till.
Adam ger ju oss det vi behöver. Mat,värme och ett liv. Ändå sitter vi här och stressas av ledsagarna. Anna tittar på mig , ett leende spelar i hennes mungipa.
Vet att hon tänker på att få fem barn. Min Anna ,inte är det där min Anna. Det där är en annan. En framavlad människa, ibland tänker jag att hon inte är människa ens.
I samtal kan hon försvinna. I sängen är det inte hon inte i närheten vad jag kommer ihåg. Men elva år är en lång tid.

Mötet bryts upp efter ännu en förmaning. Förvalta erat arv människor, annars försvinner ni.
Utvecklas fort. Okej nu ska jag hem och utvecklas. Undra vad jag ska göra då? Sträcka på mig kanske. Lyssna på grannens bråk. Tänka. Nä jag väljer att gå till jobbet. Ut och fiska lite, på havet får man vara ensam. Anna ha frågat om hon får följa med. Jag svarar inte ens på frågan. Utan skakar bara lite outvecklat på huvudet. Det förstår hon inte. Ännu en fråga utan svar. Hon förstår inte mitt kroppsspråk.