observera kap10

Helt plötsligt satt hon där. Dom hade ringt igår, sagt att hon var klar.
Vadå klar, vart mitt enda svar.
Jag kunde hämta henne efter jobbet var svaret jag fick. Hela dagen snurrade mina tankar.
Hämta henne,hur sjukt är inte det. Sen att dom ringer och att man får vänta ett dygn.
Nu sitter hon här framför mig , min Anna.
Vi promenerade hem från laboratoriet Vi, efter elva år så lever hon och promenerar. Vi är som sagt vi igen. Hur kan det bli så? Var det,det här jag ville?
Sen har vi suttit och samtalat.
Det sista hon kom ihåg är frukosten för elva år sen.
Sen vaknade hon upp på laboratoriet
Samtalet kändes konstlat. Allt känns påtvingat. Kan man återuppväcka kärlek. Kan man lära sig att älska igen. Sorgen har ju inte ens gått över.
Hon är ju känslomässigt på en helt annan nivå. Nykär ,förälskad och elva år yngre än mig.

Anna ska på observation imorgon. en massa tester. Dom säger att dom ska sätta igång celldelningen. För som det är nu skulle hon tydligen kunna leva i flera hundra år. Men bara kroppen. Vi har fått någon lullig förklaring att vår livsgnista och våra känslor försvinner efter ca etthundra år. Därför är det väldigt plågsamt om man skulle leva längre.
Livet på Adam har tagit en konstig vändning för mig.
Ledsagarna har inte förberett mig för det här.