installation

"Larsson svetsar du in den nya brännaren i förbrännaren. " Sa förman Andersson med myndig stämma när jobben delades ut på morgonen.

"Javisst kan jag göra det." Svarade Larsson. "Jag måste hem en timme tidigare idag så du vet. Måste besikta bilen."

"Den där skrotbilen kommer inte gå igenom. "Varvid hela gruppen skrattade.
"Okej börja jobba nu alla vet vad dom ska göra. Pannan ska vara startklar tills imorgonbitti"
Manade Andersson på.

Sen packade alla på sig utrustningen och klev ut i den stora hallen. Pannan på Korsnäs var den näst största i Europa tjugo meter hög gjorde den ånga åt två pappersmaskiner.
Arbetslaget spreds ut till sina stationer.
Larsson klättrade in i manluckan med svetsaggregatet och alla verktyg.
Invändigt var det varmt och skitigt tio gånger tio meter med förbrännarväggen i ena änden.
Han satt genast igång med svetsningen. Försökte ta långa pass så att han skulle hinna klart.

Som vanligt glömdes tiden bort. Sen lunch på mässen. Ensam arbete är ett gissel satt han och mumlade för sig själv. Ingen hade hämtat han som vanligt.
Det tunga jobbet fortsatte på eftermiddagen. Tillslut packades svetsen ihop och lastades ut på sitt vanliga ställe. Ett toalett besök ändrade rutinerna.

Ute i hallen bannades Larsson för slarvet med att ha lämnat verktygslådan och tändutrustningen bakom plåten.
Samtidigt som man städade undan Larssons saker och hämtade utrustningen för att lucka igen manluckan.
Lyckades Larsson klättra in och vart lagomt förvånad när alla saker var undanplockad.
Ännu mer förvånad vart han när han hörde en ljudlig smäll när luckan hängdes på bakom ryggen på han.

Larssons snabba steg mot luckan och dunkarna mot manluckan. De är de snabbaste och mest ångest fyllda som någonsin funnits i en panna.
Han dunkade och dunkade med nävarna i vad som verkade vara en evighet.
Men den fem centimeter tjocka plåten sög upp ljudet helt.
Efter en stund när värmen och dunkandet tagit ut sin rätt sjönk han ner med ryggen mot pannväggen.
När väl tankarna började att snurra. Vad hade han att göra? Fanns något att göra?
Morakniven kunde han knacka med.
Varför gjorde jag inte det på en gång. När han knackat i en evighet till, släppte han ner kniven i sotet.
Ingen kommer ju fören imorgonbitti när dom ska starta pannan.
Starta pannan tänkte han om och om igen.
Mörkret sänkte sig fort i pannan. Skorstens hålet meter stort trettio meter upp i rymden visade att natten stundade.
Då såg han stegen. Ett snabbt klättrande upp efter väggen.
De sista stegen förrädiska. Isen hade redan bildats på stegpinnarna och skorstens väggarna.
En kappa av is hängde ner sista två metrarna och gjorde utflykten över kanten omöjlig.
Vad skulle han ha gjort om han kom över kanten. Tio meter rätt ner på taket.
Tio meter inget alternativ.
Klättringen ner var mödosam och tog än mer på krafterna.

Tankarna och ångesten mynnade ut i lösningen.
Han kom fram till att han måste vara vaken när arbetslaget kom förbi på morgonen.
De tjugo minuterna när fem man gick in och när fem man gick ut.
Sen skulle de tända pannan.

Patrik kom som vanligt klockan halv sex.
Matlådan hängandes lojt över axeln. Det svaga klickandet var ett nytt ljud i hallen. Patrik härlede ljudet till manluckan. Han sprang genast och hämtade de stora nycklarna till öppnandet av manluckan.

En verkligt skrämmande tillbud inom industrin. Säkerhets tänkandet inom industrin eskalerar och det är bra.Det kostar väldigt mycket pengar,tid och i slutändan säkert en massa jobb.
I china och i den del av världen jobbar dom i princip ingenting med säkerheten.
Ännu ett sak vi måste hjälpa dom med. Men än så länge står vinsten i första rummet.
Hos oss i Sverige är det säkerheten som alltid är den första punkten.