fredag 5 november 2010

hymla

Livet är så konstigt och uppenbart orättvist.
Allt man önskar kan på ett samtal slås undan för en.
Helt plötsligt står man där maktlös.
Beroende av alla andra hjälplös.
Åååå vad jag känner för er nu.
Vill ge dig er en kram och hjälpa till.
Men det kan man inte.
Kan inte göra nått för er.
Inte nu, det är bara ni nu.
Ingen ide att hymla om det.
Det är bara ni nu.

4 kommentarer:

  1. Ja, ibland kan det ju vara så... men att någon vill hjälpa är också en form av hjälp, ibland.
    Kort, koncist och tankfullt.

    SvaraRadera
  2. ja livet är inte rättvist. Det är bara att inse.

    SvaraRadera