Vet ju inte om jag förstått men jag känner igen mig i det att jag (alla?) alltid är i en egen liten bubbla, som ingen kan sticka hål på. Bubblan är min.
Mmm..til syvende og sidst är det nog så det är. Vi är bara skenbart närvarande, egentligen befinner vi oss inom oss själva. Vi upplever saker på insidan, men delar det inte med den andra människan. Är inte det väldigt mänskligt?
Vet ju inte om jag förstått men jag känner igen mig i det att jag (alla?) alltid är i en egen liten bubbla, som ingen kan sticka hål på. Bubblan är min.
SvaraRaderaVackert.
SvaraRaderaSnyggt! Välformulerat, målande, levande. Bra jobbat!
SvaraRaderaGillar. I sista änden är man alltid ensam.
SvaraRaderaVackert.
SvaraRaderagillar, gav tankar
SvaraRaderaMmm..til syvende og sidst är det nog så det är. Vi är bara skenbart närvarande, egentligen befinner vi oss inom oss själva. Vi upplever saker på insidan, men delar det inte med den andra människan. Är inte det väldigt mänskligt?
SvaraRaderaGillar scenen jag ser.
SvaraRadera