Hultsfred

Haha hur fan full är du då? skrattar jag ur mig när vi hoppar av tåget.
Vad har ni gjort, man lämnar er två timmar. Har ni bara supit? Va Mattias bär nu. Skrattet börjar övergå i surhet.
Nää inte tänker jag bära. Bära kan du göra själv. Slänger han ur sig.
Men va fan öl och tält en ryggsäck får du ta. Tjatar jag ett tag mot ett dövt öra.

Två kilometer senare efter att ha burit en backöl, tältet och min egen ryggsäck. Då är man måttligt förbannad efter att ha sett Mattias yra omkring i tokfyllan och surrat med allt och alla.
Sen väl på tältområdet så har jag nog aldrig sett en man försvinna så fort när väl tältet skulle sättas upp.

Den första ölen i kvällssolen vid vattnet. Med mina kamrater med bra musik ur den lilla stereon.
Vi började så smått fundera vart Mattias tagit vägen. När den förbannade mannen tycker upp skrattandes och spiknykter. Så total lurad har jag aldrig varit.