Chansen

Annas hand sträcktes nervöst ut mot Antons. Brevet tycktes sväva mellan deras händer. Anton tittade förvånat på brevet. Det var absolut inget han hade förväntat sig. Ett litet vitt brev med hans namn snirkligt skrivet på framsidan. Blossande om kinderna tittade han upp mot Anna. Som tur var vände Anna på en femöring och sprang bortöver.

Antons hjärna gick på högvarv. Han tittade sig nervöst runt om, ingen verkade ha sett något.

De andra spelade fortfarande fotboll. Anna hade mött upp de andra tjejerna som stod i en grupp vid rosbusken. Nervöst fumligt började Anton riva upp brevet.Det tog några sekunder innan orden etsades in i hjärnan på Anton.

Jag vill vara med dig pok Anna.

Vill du gå hem med mig efter skolan.

En snabb blick mot Anna och en nervös huvudrörelse. Med en puls på tvåhundra anslöt sig Anton till de andra och fotbollen. Fast i huvudet spelades en film med Annas ansikte upp om och om igen.