lördag 31 juli 2010

Avhyvling

Esters ord om avhyvling. En hund som skäller på en hund. Att dom kan slås och rulla runt. Så bits dom i öronen och då gör dom illa sig.

---------------------------------------------------------------------------------------


Va fan menade hon med det. Att inte jag kan bestämma mig. Om man inte vill bestämma sig då. Jag har aldrig lovat henne något.
Sen att man alltid ska vara på ett sätt. Lägga sig ner och bli likadan. Jag kommer aldrig att bli likadan. Vissa människor sitter på väldig höga hästar. Rider bara rakt fram och ser inte att andra är på sitt sätt. Man behöver inte tycka om det men man kan acceptera det och låta dom, oss vara.
En avhyvling på offentlig plats ska vara väldig klockren. Det var inte din, rätt så pinsam faktiskt.
Ditt sätt att göra saker på är inte mitt sätt. Sen om du mår bättre av det lycka till.

Du kanske kan be mina kompisar från Stockholm om ursäkt. Det skulle vara på sin plats.

1 kommentar:

  1. Ler då jag läser - känns verkligen upprört, äkta!
    Läsmässigt kunde själva flytet i texten utvecklas. Jag gillar det du skriver, när jag ger kommentarer om saker (kritik/åsikter) så är det för att jag tycker du verkar ha ännu massor mer potential att bli ännu mer klockren i din talang (även om inte jag är den som ska tro att jag är nån, att säga så ;-). Så.

    SvaraRadera