onsdag 19 maj 2010

linjalen

Mattelektionen var på väg att komma till sitt slut. Ljudnivån ökades minut för minut i klassen.
Anton satt längst bak i klassrummet och funderade på ett tal.
Ett klassiskt mattetal som existerar i alla matteböcker. Tvåtåg som skulle mötas. De körde olika fort och stannade på olika stationer. Anton var duktig på matte han var stolt för det. En liten irritation speglades i hans ansikte. Om någon hade tittat dit vill säga. De andra i klassen hade tagit rast, en rast i klassrummet. Anton sneglade på klockan och fröken. Kunde hon inte få tyst på dom. Åå vad irriterande, det är ju sju minuter kvar ju.

Han lutade sig bakåt, gungade lite slappt på stolen. Pennan placerades i det lilla hålet på linjalen. Pennan,linjalen,stolen och Anton gungade mer och mer. Killarna i klassen hade gjort gungandet till en konst. Emma satt tre rader framför, sommarblusen satt löst och luftigt. Antons ögon sökte sig till glipan under armhålan. Bröstets rundning kunde skönjas. Vilken fantastisk uppfinning av våran Gud. Anton tappade koncentrationen för en sekund. Som i slowmotion vickade vänster stolsbene till. Linjalen i handen spändes upp. Ett högt skrik av förvåning och stolen ramlade bakåt. Linjalen släppte iväg pennan i en snabb båge. Anton registrerade att Emma vände sig om. Med ett brak ramlade Anton i backen,slog bakhuvudet med våldsam kraft i betong golvet. Stjärnorna och ljudet av höga skrik i förfäran ekade i hans huvud. Ett skramlande ljud till vänster om Anton. Smärtan i huvudet gjorde att han ville ligga still. Men nyfiken vände han sig om mot ljudet. Där på golvet låg Pär med glansiga oseende ögon.

Det var helt tyst i klassrummet innan Emmas röst skar genom tystnaden. Ett ångestfyllt skrik efter hjälp. Mellan bänkarna från golvet såg Anton Emma. Som i en väldigt konstig och främmande värld såg han sin egen penna. Den guppade upp och ner från Emmas öga. En röd blodstrimma rann som en liten bäck ner mot den vita blusen.
Blodfläcken på blusen växte för varje sekund. Antons verklighet krympte lika fort och mörkret omslöt han.


12 kommentarer:

  1. Åh, stackars, stackars lille kille. (och stackars flicka givetvis)

    SvaraRadera
  2. Uä, va läskigt!
    Påminner mig om när jag på träslöjden råkade slänga sågspån i ögonen på en kille så att han fick gå till skolsköterskan. Panik.

    Gillar skolmiljöbeskrivningen.

    SvaraRadera
  3. Språket är väldigt trassligt.
    Och vad gör Pär på golvet?
    Bortsett från dessa invändningar - kuslig och effektiv text. Rätt så "hu" för mig som har fyra ungar i skolåldern.

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet..men vilken otur!

    SvaraRadera
  5. Du får fram många känslor i din text. Bra

    SvaraRadera
  6. Vilka konsekvenser det kan bli av att gunga på en stol! Bra text!

    SvaraRadera
  7. Svimmade Pär när han såg vad som hänt? Väldig bra men otäck text.

    SvaraRadera
  8. Först kände jag igen mig i Antons irritation över ljudnivån, så kände oftast jag också i skolan. Matte var väl inte min grej, men då behövde jag mer tystnad för att begripa något alls ;)

    Skrämmande vändning, det enda jag inte begrep var varför Per låg på golvet, men beskrivningarna var så bra, jag såg hela scenen framför mig!

    SvaraRadera