ta språnget

vågar du tappa fotfästet
sa du någonting nej
vi vrider spottarna på mig
solens strålar mot mig

dårå vågar du ta språnget
sa du nej
jag tar emot de andra
mina ord lyssnas det på

prova nu ,kom in i rummet
jag ser på dig över axlar
våra ögons dans
en blick några hjärtklappningar
senare

dina ord speglar dig
små små försiktiga steg

fördummande

ett dummande liv
ditt pekfinger i mitt öga
ändå står jag starkt kvar

livet sipprar så som honung
ur mina blödande sår
jag ställer om foten
jag vrider min kropp

nu ett tryck i mitt
öra

hoppas

Helt plötsligt stod vi där. Hållandes hand i hand. Någon sade något till vänster om oss. Våra blickar sökte gemensamt av det lilla skogsbrynet. Farmor hade alltid sagt, att i väster fanns en mur och en port.
Man skulle knacka två gånger sen fick man hoppas.
En blick på klockan och den drömmande verkligheten grumlades ännu mer. Sekundvisaren stod förstenad ,stilla som den saknade vinden.
Mina bara fötter ,mina tår kramade försiktigt löven. Känslan av frihet eller snarare känslan av något som inte gick stoppa pockade på. Våra blickar möttes ,dina blåaögon strålade och värmde mitt bröst.
Din högerhand sökte sig emot den skrovliga träporten. Två knackningar senare stod vi och hoppades.

kära

I mina drömmars vatten simmar du. I min lilla skog går du barfota. I dina drömmars vatten är du med mig. En enkel kram och ett liv i raka spår.I fina samtal om om väder och vind. Jag köper en bukett tulpaner och en flaska vin. Vi dansar till ett fönster av ett annat liv. Vi sjunger och samtalar. Inte ens om jag kunde orden skulle jag kunna beskriva saknaden. Skulle jag stå i en skog så tätt att jag inte fanns skulle du höra och se mig.
Vill ju bara dela en soffa ett samtal ett liv en vardag.
Stjäl ögonblick av en en ängel.

En frustration så djup att jag kvävs.

vända

utan samspel i lek
något annat trängtar tankar
din hals visar pulsen
dina ögon är blanka

vi väljer pansar
vi väljer gift
hot och löften

jag väljer som dig
tiden kan aldrig radera
vi kan aldrig göra ogjort

två tre steg tar du
bort från mig och dig

anklaga

jag anklagar dig för att jag är en idiot
det var ditt fel att jag var otrogen
du gjorde så jag slog dig
precis hur djävla dum får man va
det var du kvinna
med eran djävla jämlikhet
haha va fan menar ni med det
det är ditt fel att jag är idioten

skjuts

den lilla människan i mig
skriker rätt så ofta rakt ut
så och på jorden
? vadå
nä jag vet inte
inte varför
ej heller hur

Den lilla människa åker mest bara med
men som sagt ibland skriker han.