hoppas

Helt plötsligt stod vi där. Hållandes hand i hand. Någon sade något till vänster om oss. Våra blickar sökte gemensamt av det lilla skogsbrynet. Farmor hade alltid sagt, att i väster fanns en mur och en port.
Man skulle knacka två gånger sen fick man hoppas.
En blick på klockan och den drömmande verkligheten grumlades ännu mer. Sekundvisaren stod förstenad ,stilla som den saknade vinden.
Mina bara fötter ,mina tår kramade försiktigt löven. Känslan av frihet eller snarare känslan av något som inte gick stoppa pockade på. Våra blickar möttes ,dina blåaögon strålade och värmde mitt bröst.
Din högerhand sökte sig emot den skrovliga träporten. Två knackningar senare stod vi och hoppades.