onsdag 11 mars 2015

sida 73

läser just nu Anne Franks dagbok för xxx antals gången så  det handlar om det....

Vi måste skrika.
Jag gör inte det.
Pratar normalt.
Nickar på huvudet.
I ett normalt liv.
Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. http://tittelina.blogspot.com12 mars 2015 kl. 12:37

    Det var många år sen jag läste den. Borde läsa den igen. Är man tvungen får man anpassa sig till något som inte alls är normalt i normala fall.

    SvaraRadera
  2. Grå papegoja12 mars 2015 kl. 14:11

    Bra skrivet. En text att tänka vidare på.

    SvaraRadera
  3. Ellinor Wikman12 mars 2015 kl. 14:12

    Tala i vanlig samtalston när andra skriker är en konst.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)