Samtal med gråt och förhoppningar.
Murar och dörrar.
Förlåt och hot.
Vi är ju så små.
Det är ju inte vi som ska lösa allt.
Det kan vi ju inte.
Vet inte ens om vi kan försöka.
Om vi då kommer ut skadad.
Kanske borta liten och svag.
mm, det är nog så det är, hur mycket vill vi veta... ibland är det svårt att ta in en annan människas hela jag. Och minst lika svårt att visa det egna. Vi bygger murar, gläntar på försök dörrar.
SvaraRaderaFin text.