Hon satt oftast i sin stora trägunga mitt på gården.
En färgglad rödtott.
Alla rengbågens ,hela världsaltets färger strålade alltid från henne.
Vi fick aldrig samtala, ryska eller finska har jag aldrig lärt mig.
Hon bara greppade tag i en och satt en i ens knä.
La en färgglad sjal runt ens axlar och skrattade.
Sen fick man sitta där en stund.
Rummen i hennes hus var som henne.
Inte en vägg kunde man se för alla bonader och tyg.
Kom ihåg att jag aldrig sett hennes tv stå på.
En stor röd virkad spetsig sak låg för bildskärmen.
Ett stort foto från röda havet ståtade bakom teven.
Färgglada människor vid strandkanten.
Vi har aldrig fått reda på vilka de människorna var.
När hon dog hittade vi kärleksbrev från en rysk man i en låda.
Kanske han var en av de på tavlan.
En fin minnesbild.
SvaraRaderaVilken fin skildring.
SvaraRaderaFint minne och man blir nyfiken på henne.
SvaraRaderaDu fångar barnets perspektiv på ett bra sätt, fint.
SvaraRaderaFin skildring!
SvaraRaderaFint och lite gåtfullt
SvaraRaderakärlek i färg som hjälper till att måla hela världen
SvaraRaderaDitt minne är som en tavla i sig och breven från den ryska kärleken?!!
SvaraRaderaVem, hur, varför?? Man blir nyfiken på din farmor :)