I de små orden dväljs drömmarna.
Hade en blå dröm igår.
Du satt högt ,skrattandes, pekandes ut över en äng.
Gulsporrarna bröt det blå.
Jag brukar krossa blommor
Bara för att känna lukt
Mellan tumme och pekfinger,
krossar jag andras fägring
Jag brukar sitta tyst på bussen
Fast dina ögon tåras
Jag går själv längst
vattnet.
Inte för att jag kanske vill
utan för att jag kan
Det finns en väg som jag vet att jag måste gå
vill ju gå själv
men du drar sakta min hand i din
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar