tisdag 3 januari 2012

jimpa

Jag sitter vid mitt köksbord med armbågarna ömandes.
Jimpa kör förbi igen, en Zundapp tror jag han har.
Jag hade ingen moped.
Fyller man i december har man ingen moped.
Inte om man bor i stan.

Emblemet på ryggen är omisskännligt.
Ramones första vinylomslag.

Jimpa har femtonårs mustasch.
Jimpa slangade bensin imorse.
Jimpas pappa slår med skärpet.
Jimpas lärare lyssnar inte på den rädde pojken.

Om några få år går Jimpa rak i ryggen.
Några kvarter till hans jobb.
Lite senare tar han hand om mina krämpor.

Avundsjukan i min kropp skriker efter få slanga.
Kanske snatta någonting.
Tänk att få ta på någon så där taffligt.


4 kommentarer:

  1. Först känner jag det, men sen får jag alls ingen ordning... men det var kanske inte riktigt meningen heller? Gillar iaf miniporträttet av Jimpa med moppen.

    SvaraRadera
  2. Det är något viss med att hamna i någon okänds kök - mitt i de fattiga tankarna.. Bra beskrivet även om jag skulle vilja komma på nya bättre ... ;-)

    SvaraRadera