Det var en gång en kung. Han hette Herr Olof den förskräcklige. Han kallade sig själv för det.
I tjugo långa år hade han regerat från sin tron. Han dömde hårda straff, ökade skatter och mådde förträffligt.
De senaste tjugo åren hade han inte orkat bevittna någon halshuggning. Hans omfång, hans runda mage, hans förträfflighet gjorde att han trivdes bäst på divanen.
Han såg framför sig hur folket gick på knäna. Han älskade folk , människor som gick på knäna.
Ingenting skulle han ge dom , ingenting skulle dom ha. Hans egna skattkistor skulle vara överfull.
En monarki.
Rådherre Måns såg på sin kung. En avsky som övergått i äckel.
Den tjocka marionetten satt och luktade skit i det mörka rummet.
Igår på den första höstdagen röstade folket i landet.
I tjugo år hade demokrati i landet existerat. Nu hade alla kungens släktingar hittats och fängslats. Nu var det bara kungen på sin tron kvar. Idag skulle dom ge kungen sitt rättmätiga straff. Kungen hade fått jobb inom äldrevården. Några månaders bantning sen skulle han jobba på vårdhemmet Gläntan.
Lägenheten låg i hamnen en tvåa på femtiotre kvadrat.
Igår dog kungen, beslutet var taget.
Gillar jättemycket.
SvaraRaderaInstämmer.
SvaraRaderaGillar också! :)
SvaraRaderaBra.
SvaraRaderaIntressant!
SvaraRadera