Jag slåss mot känslan av att aldrig kunna vinna. Aldrig ens en liten seger. I hela mitt liv står jag brevid och känner vanmakt.
Skulle vilja ta bara ett steg, kanske stå där känna din lycka vid segern.
En smak i luften av sötman.
Min pappa sa alltid att som två smakar det inte.
Mamma satt bara och tittade ,jag vet inte ens om hon höll med.
Nu lever jag ett liv i skuggan.
Ett alldeles eget liv. Tyst och stilla ska jag bara försvinna.
Mitt liv erbjuder inget annat tyvärr.
Tungt, fyllt till bredden av smärta och välskrivet.
SvaraRaderahåller med Marie!
SvaraRaderaSvart, håller med mycket smärta.
SvaraRaderaOj, styrkekramar om du behöver. <3
SvaraRaderaSkuggan är inte fel när världen brinner.
SvaraRaderaTung text som gör att jag vill ge dig en kram.
SvaraRaderaApropå barn ja...hm...jag hade nog reagerat som dig jag också. Nattvard är väl allvarliga grejer?