söndag 9 januari 2011

svalt

brisen tystnade dig
blicken sökte sig ut över vattnet
den lilla bäcken mellan oss växer för varje dag
där värmen spred sig förut
fanns inget
meningar utan tro
ord utan mening
en blick på dig
inga ögon tillbaks
Upplagd av kl.

4 kommentarer:

  1. Feffe Kaufmann9 januari 2011 kl. 20:21

    Tröstlöst när kärlek dör. Gjorde lite ont att läsa dikten. Gillar leken med orden.

    SvaraRadera
  2. saqer9 januari 2011 kl. 20:41

    Bra! En isande svalka förmedlas ur denna dikt. Usch ja..

    SvaraRadera
  3. Lena Stenberg9 januari 2011 kl. 20:49

    Sorglig text. Väldigt fin, väldigt ledsam. Gillade den sista meningen, så talande.

    SvaraRadera
  4. Y9 januari 2011 kl. 22:47

    Gör ont att läsa. Andas uppgivenhet...

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)