Befalla

Korsningen låg där framför han. Tre vägar ,tre olika liv låg framför han. Grusväg åt väster , grusväg åt öster och rakt norrut en skogsbilväg. Åt väster och öster följde grusvägarna skogskanten. Träden försökte nå andra sidan av vägen men något hindrade träden.
Slätten som han vandrat genom hade varit vacker. Men inget mer!
Han hade vandrat så länge han kunde minnas. Korsningen hade han sett från sista kullen på grässlätten. Hjärtat hade tagit några extra skutt och några svettpärlor hade brutit fram.

Hans packning rörde upp en liten gruspuff när han släppte ner den mitt i korsningen och ögonen tårades.
Sittandes på ryggsäcken försökte han sig på några olika tankegångar.
Inget svar egentligen, inga frågor fanns att finna. Ödet fick befalla även den här gången.
Upp ur ryggsäcken drog han upp flaskan.
Han la den framför sina fötter. Tittade en lång tyst stund ut i skogen. Inget fanns där att se. Inga rörelser inga ljud. Grönt frodigt lummigt det såg nästan gott ut.
Just när han skulle snurra flaskan slogs han av en tanke.
Kanske han kunde bestämma över sin egen riktning för en gångs skull.
Sitt eget liv. Flaskan hade ju bestämt allt hittills.
En tankevurpa, ett liv i något annat, ett eget liv var nära.

Fegheten greppade med sin klara och tunga ångest hela hans själ.
Flaskan snurrade snabbt några varv och stannade med riktningen bakåt i samma spår.
Bakåt i samma spår. Några snabba klunkar brände som vanligt hans hals.
Upp med packningen och ut på den torra grässlätten.
Bakåt i hans egna spår samma misstag om igen.