Stenen var inte lika bekväm.
Gräset var grönt men inte som i minnet.
Slänten inte till jämförelsevis lika brant.
Vattnet och blommornas lukt stack inte näsan.
Älvens liv och leverne hade förändrats.
Förra årets vårflod hade rivit sönder forsnacken.
De starka strömmarna hade rivit och slitet.
Flyttat stora stenblock ett hundratal meter.
Förra vårens känslor och värme.
Allt var bortspolat.
Platsens uppiggande bilder inte närvarande.
Ljud,ljus stärkte inte mer.
Naken vandrades slänten.
De små vassa stenarna skar i fötterna.
Kylan i det klara livgivande vattnet.
Väckte drömmar om uppståndelse.
Pigg av kyla
inledes dopritualen
Ett annat namn taget
Ett nytt levnadslopp startat.
Livet förändras ständigt, allt levande. Ett vackert poem, stämningsfullt.
SvaraRaderaTycker att du fick till det fint här.
SvaraRaderamycket vackert poem som ger mig fina bilder
SvaraRaderaNaturlyrik är svårt. Ska man bara skildra naturens skönhet så blir det lätt intetsägande. Du lyckas skapa naturlyrik (får jag väl ändå kalla det), där de små vassa stenarna skär in i mina fötter rent fysiskt. Mitt medvetande förändras, jag får ett nytt ord att relatera till, "forsnacke" och jag skapar egna bilder med utgångspunkt från dina metaforer.
SvaraRaderaUnderligt, med ritualen på slutet. Bra!
SvaraRaderaGillar också badet i slutet. Själsligt reningsbad?
SvaraRaderaEtt jätte bra slut på en bra dikt!
SvaraRaderaKänsla i naturskildringarna!
SvaraRadera