Kan vi enas att den dagen jag föder natten.
Då ska vi dö i ett rum utan fönster.
Återfödas i ett förmak till ett slut.
Ett rum som är fullt av blåst.
Gardiner som fladdrar av ådriga händers spioneri.
På en stig ner till frihet.
Blickar genom tunn iris.
Första spiken slås in i överkant på fönsterlisten.
Försiktigt slätas gardinen ut.
Tunna flämtningar hörs inte långt.
kram i mängder till dig!!!!
SvaraRaderaFina bilder
SvaraRaderaAlltid lika spännande att läsa dina texter. Är det Gud som spionerar ;-). Nej... jag vet inte, men intressant är det.
SvaraRaderaLite ovanlig text för att vara av dej, men tycker mycket om stämningen som du förmedlar. Och bilderna; och inledningen! Bra!
SvaraRaderaVackert och sorgset. Jag gillar de fladdrande gardinerna utav åldriga händers spioneri. Jag tänker på mina grannar på bottenvåningen och får alltid känslan av att vi utanför deras fönster är deras TV.
SvaraRadera