Skratt

Ester förklarar skratt.
När någon säger något roligt. Då blir man utskrattad. ???

-------------------------------------------------------------------------------------

Det sitter någon i busken och skrattar åt mig.
Hur kan det sitta någon i den där lilla busken?
Högt skrattar hon, det måste vara en hon.
I den där lilla enbärsbusken.
Ingen annan verkar höra.
Kan man bara smyga fram och vika bort en av grenarna.
Kan ju låtsas plocka några enbär.
Hur i hela helvetet kan det vara att dom andra inte hör henne.
Hela skogen måste ju höra henne.
"Kom hit det finns jätte mycket med blåbär här borta." Ropar Anna åt mig.
"Kommer, ska bara titta på en sak"Svarar jag lite konfunderat.

Smygandes närmar jag mig busken. Lite oförsiktigt råkar jag trampa på en torrgren bara två meter från busken.Skrattet tystnar ögonblickligen. Ett litet rassel i busken och något grönt fladdrar till.
Skyndsamt viker jag undan en av grenarna. Två knallblåa ögon i det allra sötaste ansikte stirrar upp mot mig. Blickstilla sitter en lite figur ca tjugocentimeter hög, klädd i den allra finaste av gröna klänningar. En liten syrsa i hennes knä, som hon stryker med sina hårbeklädda händer.
"hej ser du mig" säger hon helt plötsligt.
"hmm ja tydligen gör jag det" mumlar jag till.
"Okej du är den första som gör det,ser att du har gröna ögon. Vi har väntat på det."kvittrar hon vidare. " Vi kom upp för några månvarv sedan, det har sipprat ner på tok för mycket kemikalier ner till oss nu. Så vi måste helt enkelt ta tag i det."
"Jaha" hör jag mig själv säga. "Hur tänkte ni göra det?"
"Vi har beslutat att stoppa jordens rotation och rensa bland däggdjuren." Kvittrar hon ledigt vidare."Men vi behöver några hundra män grönögda,du är grönögd"
Varvid hon petar på mig med en lite guldpinne.