Levnadsglada underbara människa.
Ditt mörka hår sprider sig glädjefullt över kudden. Axlarnas mjuka form kryper in i mitt huvud.
Vill hålla om dig krypa in i dig. Dom ljusa trosorna mot den mörka lena huden. Hela kroppen utstrålar värme, kärlek och skör kvinna.
Våra samtal våra skratt förföljer mig. Kanske en illusion men verklig för mig.
Min hand stjäl en lite smekning. En rörelse och verkligheten bryter upp.
Samtal om kärlek,sorg,avstånd. Femton år, ett helt liv i din verklighet. I en större stad har du din framtid. En konstnärs själ, egenskaper som bygger broar. Det är bara fyrtiomil men en eon av annat. Esters och min tid är verklig. Din tid av nya upplevelser är verklig.
Jag är nära dig. Ibland älskar jag dig.
Oerhört vackert, vemodigt, ändå med livslust.
SvaraRaderaMycket vackert, och det lyser igenom en längtan tycker jag.
SvaraRaderaKärleksfullt, gillar särskilt avslutningen.
SvaraRaderaFint och med värme! Jag tycker också särskilt mycket om de sista två meningarna...
SvaraRaderaKärlek med alla möjliga typer av accepterad distans. Bra!
SvaraRadera"Jag är nära dig. Ibland älskar jag dig." Det var det vackraste! Så fint :)
SvaraRaderaDe första åtta meningarna var för mig magiska. Underbara. Avslutet också.
SvaraRaderaJag hann ändra uppfattning. Och vill stjäla ditt "ibland älskar jag dig" - det är så förbaskat bra uttryckt!
SvaraRaderaTack,
Emilia
Håller med om att sista meningen är så fin. Det är precis så det är, ibland älskar man.
SvaraRaderaTycker också mycket om formuleringen "Ditt mörka hår sprider sig glädjefullt över kudden." Det är en konst att beskriva kärleken, som blivit beskriven miljontals gånger, med nya ord och "bilder".
Svårt att vara sist. Andra har redan uttryckt det jag tänker. Säger ändå att jag tycker särskilt mycket om de två sista meningarna.
SvaraRadera