torsdag 1 juli 2010

famla

I den lilla stugan i satt flickan. Brevid henne på golvet låg kaninen.
I mångt och mycket ett lyckligt ögonblick.
Månljuset spelade igenom gardinen. Den finlemmade handen sökte sig över hennes älskade. Borrade in sig i den mjuka pälsens värme.Idag fortplantade sig inte kaninens hjärtas slag. Idag var tystnaden total. Vördnadsfullt lyfte hon upp den mjuka kroppen.

Tankarna gick till dom första orden hon hörde i sin älskades närhet.
-Lyft försiktigt, hon tål inte så mycket. Det är ett levande väsen. Kom ihåg det.
Den äldre broderns stolthet hördes i rösten.
Hon famlade efter hennes farmors scarf, den mjuka med fjärilar på. Lindade in det vita burriga, i sista ögonblicket ramlade tassen ut för att ta farväl.

En försiktig knackning på lekstugans dörr bröt förtrollningen.
- Ester vad gör du?
Lill ljustotten tittar ut med ett snett leende.
-Pappa ninen är död , vad händer när man dör? Visst blir man en ängel då? Fyller man år varje dag då? Det vill jag. Fylla år varje dag.Här pappa ta farmors halsduk, ninen och jag ska gunga nu.



7 kommentarer:

  1. Sorgligt, som en eldpil som tar sej igenom alla lager, fint, fint.

    SvaraRadera
  2. Barn vet. Hur man förhåller sig till döden.

    SvaraRadera
  3. Åh så känslig och vacker bild du tecknar av den sorgliga stunden. Ändå rättframt och sakligt så som barnen verkligen är.

    SvaraRadera
  4. Åååh så försiktigt och ömsint skrivet om barnets sorg.

    Sitter här med tårar i ögonen och minns min lilla dotters förtvivlan när hennes marsvin dog. Det var det första husdjur som mina ungar var med om att förlora och hon är fortfarande ledsen över det fastän det är tio år sedan.
    Så kan det tyvärr också bli.

    Svårt ämne som det borde skrivas mera om. Finns i princip inga bra barnböcker på temat.

    SvaraRadera
  5. å så jättefint skrivet!

    SvaraRadera
  6. Fin text, inkännande.
    Till Hanna T - jo det finns bra barnböcker om döden. En av dem är Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson.

    SvaraRadera