Gamla gubbar som konstiga låter.
-------------------------------------------------------------------
Han stod där och dansade. Sopade gatan och passade sig för linjerna i trottoaren.
Vi skrattade åt mannen. I affären lurade vi han att plocka från översta hyllan.
Alltid cykelhjälmen den svarta. Ritualerna han hade var fantastisk.
Ramsor och danssteg alltid samma.
Dansjukan gick ryktena om.
Vi eller jag bet mig i foten. En sjukdom skrattar man inte åt.
Blir så ledsen på hans vägnar.Barnen och stofilen, varför sa ingen åt oss.
Vemodigt, ofta skrattar man nog som barn utan att förstå. Alla skratt är inte elaka. Ibland kan stofilerna eller orginalen bete sig så som andra inte vågar utan bara drömmer om...
SvaraRaderaMåste nog hålla med Marie där. Ibland gör originalen saker som vi själva gärna skulle våga göra.
SvaraRaderaOch barn...ja de är ju alltid barn och gör som de känner i hjärtat.
Jag tyckte om texten och sättet du lagt upp första delen (men kanske kunde du få till en ännu bättre rytm i samma anda hela vägen igenom..) 'Innehållet' i det sista stycket hade jag personligen gillat om du förmedlat i samma stil (och rytm) som första delen.
SvaraRaderaVälkommen in till mig, basebollträn tillåtna (och ibland behövliga) ;-)
Snygg text! Håller med om att den känns som om den är i två delar. Jag gillade meningen "Vi eller jag..." Busig men kluven.
SvaraRaderaGillar Esters reflektioner på omvärlden.
SvaraRaderaBarn kan vara grymma, något som du fångade snyggt.
SvaraRaderaDet borde stå "fantastiska".
Tyckte mycket om rytmen i texten.
För att vuxna är ännu grymmare, därför sa ingen åt er. Fint beskrivet.
SvaraRadera