förvaltaren

Esters ord om förvalta.

Man tar hand om någonting, som har ögon iallafall.

------------------------------------------------------------------------------------

Hmm vem är det som ringer på den här tiden. Sportnytt börjar ju nu ,va trött jag blir på människor. Mannen i titthållet bär en svart långrock propert klädd. Mörkt strippigt hår i snedbena. Mannen som måste vara i femtioårsålder, håller på att skrämma livet ur mig när ringklockan ljuder igen. Hoppar till och öppnar dörren. Helt plötsligt sitter mannen vid köksbordet hans rock ligger över stolsryggen. Han bjuder mig att sitta ner i mitt eget kök.

En flaska wiskey trollas upp ur den lilla portföljen. Sätter mig ner och tittar ner i ett glas som luktar starkt av tjära. En annan lukt ligger svagt i rummet. Det luktar svagt av ruttna löv.

En aning rädsla vandrar över min kropp. En svag rysning och jag finner mig stirrandets i de blåaste ögon jag någonsin sett.

Det första ordet svävar genom luften. Med en oförstående min skakar jag på huvudet. Språket låter gutturalt och lågt, förstår ingenting. Plötsligt klickar det till och en ljuvlig stämma rör mitt sinne.

-Hej förstår du mig nu? Hör du mig?

-Ja nu, vad var det för språk förut?

-Det behöver vi inte dryfta i det här forumet. Du kommer ha eoner av tid att försöka förstå senare. Ja som sagt det är jag som är förvaltaren. Mitt enkla uppdrag är att handa det här släkledet. Alltså ditt släktled och våran fortsatta existens. Dina val fram tills nu har varit godkända. Till våran vetskap har det kommit fram, att alkoholen har tagit en alldeles för stor del av dit liv. Så det blir ett snabbt slut på det.

Ett stick i högerhanden och en blodsdroppe faller ner på köksbordet. Som förlamad stirrar jag ner på droppen.

-men.. vadå,jag förstår ingetting.

-Prova drick,? frågan hänger i luften.

Ett litet sipp ur glaset, känslan av tusen knivar i strupen paralyserar. konvulsionerna och kallsvetten tar över hela livet. En känsla av att döden tittar på. En känsla som är för påtaglig för att inte ta på allvar.

Monologen fortsätter, som i vacuum uppfattar jag sprida delar.Innan allt klarnar upp och jag finner mig stirrandes i de blåaögonen.

-imorgon kommer en kvinna hit. Det är din fru kom ihåg det. Barnen kommer att komma om ca ett år. Dina gener måste föras vidare, kriget står för dörren. Nästa generation eller kanske den efter. Vi måste vara av rätt blod. Dina gener måste komma vidare. Du skulle inte ha dödat Eva. Vi är onda och onda ska vi vara. Jag lägger ett bankomatkort på hyllan i hallen. Där har du så ni klarar er. Sluta med dina patetiska brott. Det är otroligt att vi ska gå i krig med idioter som er. Men vingarna föds man med. Man kanske inte förtjänar dom.

Mannen reser sig upp och försvinner ut genom porten.