söndag 9 maj 2010

Minnet

Kvällen har brunnit för bara dig och mig. Vi promenerar sista biten. Ensamheten med dig är total. Sommarnatten är fantastisk varm och mjuk. Känslan av blommor mot min hud är verklig. Din lukt bombarderar mina sinnen. När synen av havet uppenbarar sig stannar vi upp. Kavlugnt mörkt och hypnotiskt. Månen hänger stor och tung i horisonten. Utan att förstöra tystnaden klär vi av oss allt. Vadandes ut i månen ser ditt ljusa hår mörkt ut. Lägger ner dig i den mjuka sanden på den lilla sandön. Sanden är kall mot våran glödandehud.

Sen exploderar verkligheten taxichaffisen ska ha tvåhundra kronor. För ett år sen låg vi i sanden. Nu sitter jag här. Med ersättare som släcker min glöd fem minuter.
Minnet av havet som mörkt ligger där är fantastiskt. Jag ska vada ut där. Ut med någon annan som har mitt hjärta. I mörkret mot ljuset. Resan dit är hemsk.

7 kommentarer:

  1. Kanske det svåraste stålbadet man som människa upplever...

    SvaraRadera
  2. Texten känns väldigt ärlig.

    SvaraRadera
  3. Psykiskt svår stålhård situation. Bra

    SvaraRadera
  4. fina minnen som du vill få uppleva igen, bevara skönheten i dem så de inte bara blir sorg.

    SvaraRadera
  5. Fint djup i din text somkänns äkta.

    SvaraRadera
  6. Gudars så vackert... "Resan dit är hemsk." Ja det gör ont. Så fint!

    SvaraRadera