Det går fort att somna händerna smeker det mjuka tyget. Hon kan krypa segern är hennes.
fredag 9 april 2010
skapar med händerna
Hon rör sig sakta över golvet. Drar sig fram i mattkanten. Benen sprattlar febrilt men får inget tag. Lycklig övar att ha rört sig en bit kommer ett förtjust skrik ur munnen. Leendet är från öra till öra. Griper tag i mattan drar sig ytterligare en bit. Segern är fullkomlig, nappen är återfunnen. Pular förnöjt in den i munnen. Men nu är äventyrslustan i sitt esse. Hon kan ju det här nu drar sig vidare griper tag i ett stolsben. Benet känns skrovligt. Ovant släpper hon det. Men griper genast tag igen, inget ska få stoppa henne. Vidare och vidare snabbare än någonsin förut. Leksakerna ligger därborta hon ser sin lilla kanin. Hejdas i sin rörelse blickar bort mot skallran, den som låter så roligt. Kaninen ligger ensam på golvet. Den ser lite ledsen ut ansiktet ner i golvet. Kan ju inte ligga så tänker hon. Tjuter till lite stressat. Hon drar sig mot älsklingen. Griper tag och vrider kaninen mot sig. Kryper upp och gosar in sig rejält i sitt gosdjur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Korta meningar som bara fokuserar på det som finns närmast. Tycker det formatet passar väldigt bra för att beskriva utifrån ett litet barn. Mycket bra!
SvaraRaderaDu beskriver bra hur hon tar sig fram. Härligt!
SvaraRaderaVäl iakttaget
SvaraRaderaIgenkännandet är totalt!
SvaraRaderaMattkanter är bra ibland :)
SvaraRaderaFin bestrakelse innifårn ett litet barn. Bra
SvaraRaderaFint! Man minns... :)
SvaraRadera