måndag 7 juni 2010

livslögn

Jag har förklarat för våren det jag vet.
Inte så att jag inte tycker om henne.
Jag kan bara ta så lite i taget.
En grad, lite varmare vind.
Använder sydliga pålandsvindar i ryggen på henne.
Värmer ytvattnet, en barns tå älskar jag.

Snart är lögnen längtan översvallande.
Stjäl hennes jobb hennes uppoffringar.
I ljuset får hon spegla sig i en månad kanske.
Längtan efter mig skriker i alla.
Rose, kyckling på stranden
Skratt och ljumma kvällar.
Mitt eget liv ligger till grund för hennes död.

6 kommentarer:

  1. Oj, dubbelbottnad kan den bli om man vill.
    Sommaren som 'blåser' våren på kalaset varje år, tänker jag. Intressant och fiffigt. Jag blev tvungen läsa om för att försöka försäkra mig om att jag var på rätt väg.
    Älskade början:
    " Jag har förklarat för våren det jag vet.
    Inte så att jag inte tycker om henne." och diggade egentligen hela första stycket. Sen fick jag jobba - men det behöver ju inte alls vara dumt!

    SvaraRadera
  2. Ang. kommentar:
    haha :-)

    SvaraRadera
  3. Gillar formuleringarna, fast jag inte förstår ;-). Säger som Escargot, får läsa fler gånger.

    SvaraRadera
  4. Ang din kommentar till mig: Jaså va det du?! Aha då vet jag :-D.

    SvaraRadera
  5. Jag älskar också början...men tycker inte mindre om fortsättningen. Vackert

    SvaraRadera