Uppmuntran

Min dotter får frågan vad ordet uppmuntran betyder.

-man är är sur och gör någon glad sen. Elin och Lucia får uppmuntran.

Brukar du få uppmuntran?

-nä jag får inget men det är för att jag är så stor och grejer.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det är här dagen när det händer.Alla dina kompisar och familjen ska se dig.

Vi ska se när dina ögonvitor blir röd. Idag är den dagen.

Du drar dig tillbaks,leker med elden.

Idag är dagen när allt ska förändras.

Vi ser på dig när du rör dig.

Skriker ord efter din rygg.

Allt du rör ska bli guld.

Våran kärlek till ditt mål är större.

Uppmuntrande skrik förföljer dig.

Skit i det onda.

Spring för fan, jobba då.

Form

Fråga till dottern- vad betyder ordet form?

-Vilka former det är. Triangel,fyrkant,cirkel och rektangel.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

FORM

Gevärskolven satt som klistrad mot axeln. Känsla av träet mot den nakna axeln var erotisk. Geväret var en fulländad förlängning av hans närvaro. Hade man stått fem meter ifrån mannen hade man inte sett honom. Naturligt smälte han in i buskaget. Förberedelserna hade pågått i månader. En liten rivning av busken vid en löprunda. En kort utgrävning en kolsvart sensommarnatt.

Dagen var ännu ung. Bara några kostymklädda män rörde sig runt på den stora uppsamlingsplatsen. En liten rörelse och i kikarsiktet kom en mans ansikte upp. En målmedveten man, blicken rörde sig runt och sökte. Några gånger tittade mannen åt hans håll. Blicken fastnade på kullen framför hans, ca tusen meter närmre scenen. På kullen stod några hyllningsflaggor och rörde sig sakta i vinden. Tiden gick fort, timmarna rullade på. I den stekande solen var vinden svag. Värmen dallrade från kullen och gjorde männen nästa osynlig.

Folket började strömma till. Han la sig tillrätta,drack lite vatten och åt upp de sista

vitaminpillren. Ljudet av musiken som startade störde han ej. En form av eufori kom över han.

Andningen och hjärtrytmen tillhörde en människa på gränsen till döden. Allt var för den här stunden. Flera års träning, många mil i skogen,timmar i gymmet. Varje kväll yoga och andningsövningar.

I kikarsiktet sprang folk omkring som om livet snabbspolades. Kvinnor,män och barn allt i en salig blandning. Ljudet for fram och väckte han från dvalan. Hjärtrytmen ökade marginellt.

Ett knäpp med högerhanden och geväret låstes fast i ställningen. Trycket mot axeln var optimalt. Skottet som skulle komma hade han gjort ca tre tusen gånger. Det fanns bara nu, chansen skulle aldrig komma tillbaks.

En bild flimrade förbi hans medvetande. Sin egen familj, stilla i höstregnet naken och kall.

Blomman hans lilla hand placerade vid sin syster. Flykten och rädsla i alla år.

Han skakade bort bilden i sitt inre. Ventilerade lungorna och öppnade ögonen. Öppnade hela sig tog in alla uttryck vind,värme och solljus. Skruvade inställningarna två klick vänster, tre klick upp. Han tittade in i kikarsiktet. Den äldre mannen mitt i kornet stod i bön. Tystnaden nästan kändes som ett lock. Mannen sträckte upp händerna i luften. Ljudet av applåderna och hurraropen stördes bara av två i snabbt följd skarpa knallar. I siktet sänkte mannen sina händer innan den första kulan exploderade i bröstet. Mannen lättade svagt från marken innan den andra kulan slog ner han till marken.

Flygresan över Atlanten var en fest. Smak av mat och vin. Ett stilla samtal med en kvinna i mörkt. En födelse efter en död.

less

jag kan se slutet

Det är svart

bara

hon är den enda

jag klättrar upp

för att falla igen

ska jag lämna kärleken ensam

Jag lämnar det nu

men du skriker mitt namn

jag fann dig i en dröm

du sökte mig

kommer att gå för att

älska

springer för att se

jag faller igen

Skriker ditt namn

om om igen

faller igen

rösten bär ej

Hittar ett hår

smyger igen

bakom din rygg

faller jag

här ligger

jag nu

gömmer mig

för alltid

är jag borta

smusslas bort

Smussla

Två stenar per år. Många års jobb många många.

Efter några öl kommer historian igen. Inte direkt först gången man hört den.

Kolla på uteplatsen, kolla ordentligt. Har du sett något vackrare. Varje sten ligger som i ett pussel,nästan perfekt format. Varje sten har en egen historia. Den som du har vänsterfoten på tillexempel. Storhogna på 80-talet, jag kommer inte ihåg exakt när.Det är inte årtalet som är det viktiga med kråksången. Just den stenen plockade jag och min salige fru från en liten fjällå. Öringen i kolbädden och Anita i bäcken. Oj vad jag skrattade när vurpan kom. Dyblöt men med stenen i famnen dök hon upp skrattandes. Bilden av leendet värmer än. Varje sten har en egen historia. En bäck,å,kulle,stig en glänta, alla. Uteplatsen är en bild av semester och av mitt hjärta och din mammas. När jag går bort försök att minnas oss i stenarna. Här har vi suttit och delat våra minnen. Stenarna har hört oss, känt oss och värmt oss. Jag hör att jag upprepar mig själv! Men det är vårt arv, våra hemsmusslade stenar. Saabens dämpare drog sista versen med de där två vackra stenarna bakom dig. Den där tappade jag på foten, men hem kom den. Haha och olagligt är det också. Vafan har inte snott en chokladbit i hela livet Så....

Fundersamt fastnar farsan i en tanke. Det är nu vi brukar bryta upp och ta oss hem. Men ikväll är det bara han och jag. Drar handen över en av de platta stenarna. Varmt och lent i sommarkvällen. Ådrorna i stenarna har egna berättelser att lära ut. Bara man lyssnar.

inbjudan

Ingen ringde mig.

Brevet damp aldrig ner.

Ännu en lördag du och jag.

Är man bannlyst som ensamförälder

Jag är också man, människa

Vi träffas i parker

Slänger plattityder

Tur jag har dig

hjärta

sårbarhet

De första dropparna hängde i skrevan. Långsamt byggdes dom upp tills tyngdkraften vart för stor. Två meter längre ner slogs dom sönder mot urberget. I mörkret sammanfogades dom till en liten pöl. Ljudet i den lilla skrevan var förföriskt. Några smådjur samlades vid pölen ibland. En skogsmus eller en och annan fågel kunde leta sig in.

In i den lilla skrevan sipprade varje morgon solens strålar. Det lilla fallet ur skrevan såg ut som ett silverregn. Flera små vattenfall sammanfogades efter några hundra meter i den karga terrängen. Den lilla bäcken bildades. Några smågölar och bakvatten uppstod. Högt upp i fjälldalen sågs den första Öringen. En trettio centimeter lång skönhet. I det kalla bakvattnet trivdes den. På morgonen började de första kläckningarna mygglarverna fanns i överflöd. Bakvattnet snurrar runt runt, slipar ner stenarna i partiklar. Allting färdas neråt så småningom även den då döda Öringen.

Ibland kommer vi tvåbenta och hälsar på. Vi dricker,badar och använder det klara fjällvattnet.

Vattnet smakar godare än det dyraste mineralvattnet. Just i den här bäcken är vattnet lite hårt. Det löddrar inte så mycket när man schampoonerar sig. Jag tittar på dig när du doppar ditt långa ljusa hår i det djupa bakvattnet. Det här är vår plats nu, vi lånar den. Naken i kvällssolen värmer vi oss vid brasan. Varsitt glas vin och lite nygrillad öring.

Bäckens ljud gör att vi somnar innan solen gått ner. På morgon hälsar två stycken renar på oss. Vi vaknar av ett ljudligt sörplande. Nyfiket stirrar dom på mig när jag tittar ut ur tältet....

Fem timmar senare startar jag bilen. Svettiga efter den raska promenaden ner för berget. Vi längtar båda efter en riktig säng. En mustig köttgryta, röttvin och ett nattligt samtal senare tackar vi fjällen för den här hösten. Korten, minnena och myggbetten många. Funderingarna på hur länge bäcken får vara orörd är våran oro.

utanför

Ibland när jag sitter och tittar, ser dom mig. Dom har slutat skratta nu. Fingrarna söker sig som alltid till finnarna i ansiktet. Det gör inte ont längre. Sårskorpa efter sårskorpa lossnar och små rännilar av blod rinner efter kinden.Ringklockan förkunnar för andra gången att lektionerna startar. Jag ska gå in sist. Idag med som alltid. Dom ska få se mig, dom måste titta.
Öppnar dörren trettio sekunder efter alla. Allas blickar söker sig till golv,väggar in i sig själv. Hade jag varit naken hade dom inte tittat. Men jag vet att dom ser mig. Dom vet att jag är här annars hade dom tittat och retat mig.

Idag ska jag ge igen, jag ska visa.

Svenska lektionen flyter fram i sakta mak. Läraren ställer frågor till alla utom mig. Även för dom vuxna är jag osynlig. Ett ljudligt knackande på dörren avbryter lektionen.
Rektorn släntrar in i salen med ett stort paket i famnen.

-Hej alla, ni har fått ett paket.

Ett mummel och alla ser förväntansfullt upp mot Eva.
Rektor Eva öppnar paketet tar fram ett brev.
Efter ett kort genomskummande av brevet söker hon upp mig. Hennes blick söker min. På väldigt väldigt länge söker en annan människa min blick. Vi tittar på varann och ett litet leende speglas i hennes ansikte.

-hmmm det är från Babel svt och från ett bokförlag som heter Månpocket. Jag ska läsa för er sen ska ni få varsin bok. En bok som ni ska läsa tills imorgon.

Grattis Anna du har vunnit babels novelltävling för ungdomar under 18.
En novellutgivning plus en skrivarkurs i Paris till hösten.
Du har även fått förtur till skrivakademin i göteborg.

Juryns motivering är som följer.
Texten är mörk men hoppfull. Ett levande fantastiskt språk.
Känslan för utanförskapet är närvarande i varje bokstav.
Boken kommer att vara ett verktyg mot mobbing i skolor och arbetsplatser.
Tack för att vi fick vara med om en start i författandets konst. En start för en karriär som inte kan bli annat än lysande.

Mvh Bobo