tisdag 15 februari 2011

utvärdera kap5

Det går inte längre att blunda för det här. Hur förutsägbart är det inte att Eva skulle vara först med att bli med barn. Det var inte så svårt att få till en bättre miljö för oss.
Storleken på rymdskeppet är inte ens greppbart. Ledsagaren vet inte ens hur stort det är.
Våran boplats ligger i zon C . Tydligen var vi nästan tusen personer som drack drycken. Efter en månad på skeppet får vi röra oss lite friare. Tydligen var vi i karantän i början.
Men vi får inte lämna zon C. Vi får mer och mer information av ledsagaren. Det börjar bli lite mer greppbart. Vi är på väg till ett annat solsystem. Tydligen kolliderade vårt med svart materia. Det är den enkla informationen vi fått.
Vi har fått egna lägenheter. Ljusa fina med allt man kan behöva. Så mitt jobb löste sig av sig själv kan man säga.
Vi får mer och mer aktiviteter. Dom tog med väldigt mycket olika saker från jorden. Hur dom hann med det och att vi aldrig märkte något förstår jag inte.

Igår var mitt utvärderingsmöte. Ledsagaren rabblade igenom ett långt formulär. Fast den enda punkten hann återkom till var att Eva var med barn. En underbar nyhet som gjorde att hann nästa sken. Vi pratade om Anna , ja Anna. Hon ligger i våran lägenhet, stilla fridfullt. Dom har fortfarande ingen lösning på det. Men tydligen finns det kanske något i zon F som kanske kunde hjälpa. Något som inte är kolbaserat. Vi och ledsagarna är de enda kolbaserade livsformer som upptäckts, därför är vi i samma zon. Dom ska börja prova vätskan eller materialet imorgon.
Så jag och Anna ska läggas in i sjukområdet. Jag ska också få materialet i mig. För en kommande transplantation tydligen. Det verkar vara Annas lever som tagit stryk av transplantations vätskan. Så nu ska jag förbereda mig på att träffa andra livsformer. Hur förbereder man sig på det.

5 kommentarer:

  1. Trots att berättelsen är skriven i en lite lätt ton, känner jag oro. Det är en tillvaro i en slags fångenskap. Jag dras med. Väldigt bra.

    SvaraRadera
  2. Gillar den rappa dagboksformen och att du i stort lämnar känslolägena åt läsarens egen fantasi till förmån för fortskridandet av handlingen. Vart ska allt detta ta vägen!

    SvaraRadera
  3. Jag är så glad att jag inte läst dag för dag utan nu läser ett helt gäng i ett svep, hade varit väldigt jobbigt att vänta till nästa dag för att få veta mer!

    SvaraRadera