tisdag 8 februari 2011

Svårigheter

Den smala spetsen på tången vickade sig långsamt in under nageln.
Handen spasmade men fingret satt ordentligt fast i det lilla skruvstädet.
Smärtan i sig kunde nog inte öka på det här sättet.
Fast enligt professorn skulle smärtcentrat ändå reagera.
Hmm nä nu måste jag koncentrera mig, annars funkar det nog inte.
Okej nu trycker jag lite hårdare mät,pupill storleken syster. Mumlade jag.
Efter en stunds försiktigt vickande bröts huden under nageln och blodet droppade ner på golvet. En pöl till bildades. En klar röd färg , vacker.
Syster varför har ingen torkat upp blodet. viskade jag fram, samtidigt som blicken spelade runt i rummet.
Hmm här är ju ingen syster , vart är jag?frågade jag mig själv.
Tittade runt tills sinnena fattade vart vi var.
Fan vad du luktar din idiot,har du skitit på dig? Nä jag måste nog tyvärr gå nu. Ser att solen har gått upp. Vi får se om vi syns ikväll. Ha en bra dag.

7 kommentarer:

  1. Min hjärna kändes sig lite våldtagen av din text. Läste den ett par tre gånger och fick inte ihop det.
    Fick rysningar av tången under naglarna och att huden sprack. Hörde ploppet. Usch! Bra beskrivet.

    SvaraRadera
  2. Skriver som till razaha, ungefär. Det verkar bli en bra puffdag idag med blandning av sorg, skräck och äckel. Det blir väl så när man får koncentrera sig på något.

    SvaraRadera
  3. Oj! Jag ryser. Vill inte ser bilden framför mig, men kan kan inte hindra fantasin. Sista två raderna, så kallt.

    SvaraRadera
  4. Läskig och uppfriskande äcklig med hans koncentrerade uppgiftsorientering. Svårt med slutet - känns som någon som är halvt inne i en drogillusion/abstinenshallucinering...

    SvaraRadera
  5. Tyckte särskilt mycket om det röda blodet. Otäck historia.

    SvaraRadera