beslut kap1

Samtalet var lågmält.
Jag såg dom i skogsbrynet sa jag.
Hon tittade mig djupt i ögonen , vadå skogsbrynet?
Dom stod i skogsbrynet fortsatte jag. Fem stycken, tre stycken barn skulle jag vilja säga. Men jag vet inte, dom tre kan lika gärna ha varit någonting annat. Jag vet inte soldater, arbetare eller tonåringar.
Dom tre stod lite bakom liksom. Tittandes ner i marken bevärdigade mig aldrig med en blick ens.

Tystnaden mellan oss var lite magisk. Samtalet var av en annan art. Förmodligen ett samtal som aldrig hörts på jorden.

Det lyste lite grönt i ögonen på den längsta av dom två. Ett avsmalnat huvud lite ormlikt. Rösten som lockade mig upp för kullen, mot skogen var förförisk. Drömsk och samtidigt mardrömslikt.
Han jag förmodar att det var en han. Hon den längre brevid var mer bildskön lite suddig i kanterna på något sätt. Allting var lite suddigt i kanterna sa jag.
Kolla jag öppnade min hand för att visa.Kolla vad jag fick, vad tror du att det är?
Tuben var smal som ett provrör fast lite tjockare.
Det kändes att det var en vätska där i. Jag har redan tjuvkikat, en blå klar vätska som luktade regn sa jag.
Dom sa åt mig att jag skulle välja ut en könspartner. En livsbärare och att jag bara hade en timme på mig. Så sa dom, kanske inte ordagrant men. Vad tror du?

Ingen aning viskade du. Storögt tittade du tillbaks. Du driver med mig? Här har du varit bort en minut. Du skulle ju bara röka. Sen kommer du in och ser ut som du sett ett spöke och kör den här historien.

Ja inte vet jag, sa jag. En timme hade jag på mig. Sen skulle vi ha druckit av vätskan. Varför en timme? Hur länge har det gått nu en halvtimme. Ja okej vad tycker du att vi ska gör?

Göra? vadå göra? frågande tittade du på mig. Ska vi göra något. Är du helt säker på att du inte driver med mig.

Ja säger jag, jag lovar jag driver inte med dig. Jag är fan rädd. Du skulle sett efter att jag fick den här grejen i handen försvann dom bara. Dom suddades ut bara. Precis som om dom inte varit där bara. Men tuben hade jag i min hand. Den här tuben, just den. Jag tycker vi dricker jag.
Ja jag tycker det.

Tyst tittade du på mig. Länge höll vi våra händer i varann med tuben mellan oss. Ett ljud väckte oss ur våra funderingar. Det lät som ett tåg. Vi tittade mot ljuset i fönstret. Reste oss simultant hållande varandras händer gick vi mot köksfönstret.
Tåget, ljudet hördes i fjärran.Utanför fönstret rådde en stilla höstdag. Ett svagt klirrande från diskbänken och disken fick våran uppmärksamhet. Ljudet ökade markant och en skakning så som att marken gungade till. Ett förskräckt skrik från dig, fick mig att stirra ut genom köks fönstret. Bortom kullen ovan skogskanten rullade ett mörkt moln in från horisonten. Det ljungade av blixtar eller mer som om hela framsidan av molnet brann.
Med en enorm hastighet närmade det mörka oss.
En snabb blick mellan oss. Sen vände bådas våra blickar mot tuben.

Snabbt slet jag upp locket. Vände blicken utåt och såg det svarta närma sig. Två snabba klunkar och snabbt sträckte jag över tuben samtidigt som att blicken min slungades mot marken.